Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
172 DEN LYCKLIGA ÅLDERN
— Vill ni se på mitt herbarium? sade Tom.
De satte sig i Dyrssens rum, hon och gossen.
— Jag gitter aldrig pressa dem, jag, sade Ede-
le. Jag försökte rita av dem.
— Det gör jag med! sade Tom ivrigt. Far
tror alt jag kan bli styv i att rita.
Edele satt med herbariearken i knät. Vad
dessa rum passade Dyrssen. I vardagsrummet
var det gamla, svartlackerade möbler med för-
gyllda musselskal och mörkröd klädsel — hon
drog sig till minnes att han berättat om sitt hem,
det hade varit något snarliknande. Och här, de
stora borden med papper och böcker och hyllor
— som hon kände igen från hans ungkarlsrum
— den lugna, pålitliga prägeln av arbete hade
alltid ombonat henne med en stämning från hen-
nes fars arbetsrum, där hon om söndagarna i
rent, vitt förkläde satt och läste historiska verk
innan föräldrarna kommo ut till frukosten.
— Är ni lärarinna ni? frågade Tom miss-
tänksamt.
— Nej?
— Ja, för ni har reda på så mycket.
Edele skakade på huvudet. Hon var själv en
smula besvärad av sitt vetande och hon bruka-
de försiktigt dölja det. I början, efter moderns
död, då hon kom ut på egen hand bland männi-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
