Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
192 KEN LYCKLIGA ÅLDEKN
hade ljugit ihop ett brev till föräldrarna att han
inte kunde komma.
Och så voro de tillsammans hos henne hela ti-
den och hade det härligt som aldrig förr.
På nyårsafton hade hon champagne och jul-
granen tänd. Alf låg på soffan med huvudet i
hennes knä.
-— Edele, att det skall dröja så länge tills vi
få vara så här i vårt eget hem. Edele, längtar
du inte? Efter att jag skall bli din man och
vi inte ska behöva gå ifrån varandra.
— Jo, sade hon innerligt.
Då satte han sig upp och drog henne intill sig.
— Edele, var snäll mot mig! Jag älskar dig —
så vansinnigt. Jag står inte ut längre — Edele,
får jag vara hos dig! Du vet inte hur jag har det.
Han tryckte sig intill henne och han skalv.
— Edele, skall jag gå hem och ligga och tänka
på dig — så att jag inte får sova — tills jag blir
alldeles ifrån mig . . .
Hon kunde inte komma ur hans famn och
hon darrade — av ångest och av motvilja. Hon
kände honom ju inte! Var det så här?
— Alf, nej Alf, nej Alf.
Var det så? Hon vara bara, bara rädd. Och
hon bad för sig, liten, skälvande, tills han släpp-
te henne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
