Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
196 DEN LYCKLIGA ÅLDERN
för dig själv, du. Är det underligt då, att jag är
svartsjuk? Jag har ingen i hela världen som
bryr sig om mig, om inte du gör det. Ingenting
annat, som jag bryr mig om.
Kan du inte se hur svårt jag har det?
Han kastade sig framstupa i gråt. Och då hon
kom fram till honom, drog han sig undan och
grät mer och mer.
— Alf, gråt inte, å, låt bli, Alf.
lian hade träffat henne med vart ord. Hon
hade så mycket som inte var hans. Och det var
ohyggligt att han grät. Hon fick tag i honom,
kysste bort hans tårar och kände hur salta och
heta de voro.
Hon fogade sig viljelöst, skrämd och förtvivlad.
Hon förfärades över att ha gjort honom så ont
— över att hans kärlek vållade honom så mycket
ont. Hon måste visa att hon älskade honom obe-
gränsat.
Men då han lyfte upp henne och bar henne till
sängen hade hon milt i sina känslors svall ett
plågsamt medvetande om hur lång och stel hon
låg i hans armar.
Hon hade lärt sig längta efter hans smeknin-
gar. Efter första tiden, då det brände henne som
en skam att hon blivit narrad på det ömtåliga,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
