Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
208 DEN LYCKLIGA ÅLDEKN
Edele bet ihop tänderna. Det också, han ville
tvinga henne att höra på honom mitt bland alla
dessa människor. Där hon ingenting kunde
säga. Alf talade ner i talröret medan hon sade,
med ansträngt naturlig röst:
— Nej, jag har haft brev från min syster. De
må bra nu igen. Hör du, jag har brått i dag,
adjö med dig.
Och ringde av.
Och han hade nyckeln till hennes rum — för-
bannat! Hon vågade ej gå hem. Hon åt ute.
Lillys man var ute och reste — hon skulle gå dit
och be att få ligga där i natt.
Det var utmärkt med Lilly. Hon hade alltid
så mycket att berätta om sitt eget, frågade aldrig
efter andras. Edele fördjupade sig i väninnans
jungfrubekymmer, hörde på om Carl och svär-
föräldrarna och de dyra kolen.
Men då hon kom hem nästa middag, sprang
Alf Aagaard upp ur hennes soffa och han kastade
sig ner och kröp på knä till dörren, där hon
stannat.
— Edele, säg ingenting. Hör på mig för Guds
skull! Jag har varit här sedan klockan fyra i
går, suttit och väntat, inte sovit, ingenting ätit
mer än ett par kex jag hittade. Se här, han drog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
