Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
214 DEN LYCKLIGA ÅLDERN
Edele. Det var ingenting att göra åt saken, bara
foga sig.
— Kom när ni vill. Och om ni inte kommer,
så vet jag att ni inte kan. Kära vän. Ni glöm-
mer väl inte det? Nej, det gör ni inte. Men ni
måste lova mig att om det är något jag kan hjälpa
er med, så skall ni komma. Ni vet att jag gärna
gör det. Jag håller mycket av er, Edele.
Ilon såg ett ögonblick upp på honom. Först,
då han sett det, då hon velat fly, hade det jagat
igenom henne att detta vore farligt, det farligaste
som kunde hända deras vänskap. Att hon i hans
ögon förvandlade sig till något annat. Hans vän-
inna — som var en annans mans älskarinna.
Men det gick bort då han talade.
— Ni är en duktig flicka, Edele. Jag vet att
ni hälst hjälper er själv. Det kan ni också, bättre
än de flesta. Men om — säg, låt mig få det. Vi ha
ju varit vänner så länge — sådana vänner att jag
tycker mig ha rätt till det.
Han teg ett ögonblick. Han märkte att hon
grät. Men hon betvang sig hastigt.
— Tack. Jag skall visst be er hjälpa mig.
Tack.
— Tack själv. Han tryckte hårt hennes hand.
Hon kände ännu hans stora, muskelstarka hand
när hon gick ner för trappan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
