Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
216 DEN LYCKLIGA ÅLDERN
kor och barn kommo inåt staden med blåsipps-
buketter i händerna.
Våren, våren. Hon hade gått och drömt så
många vårar, olycklig och full av längtan, röd-
kindad, fri och ung. Och nu gick hon här med
honom — två bleka, surmulna syndare. 1 år ha-
de hon knappast märkt våren.
— Det är trevligt när du är vid dåligt humör,
sade Alf.
— Alf, bråka inte nu.
— Du brukar då sannerligen inte vara rädd för
ett skämt. Jag vill minnas att du ibland dragit
ganska kraftiga historier.
— Det var ingen kvickhet, det där, det var rätt
och slätt oanständigt.
— Det var fasligt vad du är noga i dag. Jag
kunde inte veta att du skulle bli så förnärmad för
det här kortet, du som själv har Simplicissimus.
— Seså! Tycker du att annonserna på baksidan
äro lika roliga som Gulbransson?
— Du är läcker i dag!
— Förlåt Alf! Hon ångrade sig och skämdes.
Fy att hon blivit sådan.
— Jaså, du läser således annonserna? sade Alf
giftigt.
— Alf, nu skall du sluta!
— Vem var det som började, kanske?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
