Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
222 DEN LYCKLIGA ALDEKN
Tom Alvser, skulle det vara Tom?
Det var han. Han ville ha Edele med ut och
åka kälke. Hon konverserade i ett från värdin-
nans förmak medan hon gick och klädde sig.
Tom hade otroligt mycket att berätta. Han
hade varit med sin far utomlands på hösten. Nu
skulle han bli arkitekt, fast det var ju ett år
tills realskolan var slut och så kom student-
examen. Och så hade han fått en bobsleigh till
jul av fadern. Och spelat ishockey. Han förkla-
rade ingående hur det var.
Nere i staden låg dimma. Men redan vid Slem-
dal brann solglöd i grantopparna. Och ovanför
låg åsen vitgyllene av snö i skenet, resande sig
mot en hög blå vinterhimmel.
Det vimlade av kälk- och slädåkande och stac-
kare, som bara gingo till fots och masade och
stodo i klungor vid krökarna och sågo på.
Kylan bet i kinder och öron. Edele drog djupa
andetag. Det var ändå härligt, flammade det
trotsigt och ungt i henne. Härligt att vara ung
och frisk och levande. Som om hon vaknat igen.
Hon nojsade och skrattade med Tom, de gjorde
narr av de ynkliga utlänningarna från sanatoriet,
som trippade fram med alpstavar på den hård-
frusna vägen.
— Ja, Tom, du slår väl inte ihjäl mig nu.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
