Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN FRÄMLING 227
ren att hon fick tårar i ögonen nedför backarna.
Han hade berättat om sin ungdom här i staden
på åttiotalet, allt möjligt, politik och sudd, om
möten och resolutioner, nya tankar och ny konst.
Hon hade känt då och kände det nu att där hade
funnits en ungdom, det bästa av ungdomen, som
velat hugga tag i det verkliga livet, grått som det
var och fruktbart och kallt som lera i vårslask.
Ingenting som var till var oviktigt, ty det finns
där om man också blundar för det. Alla som leva
kunna snava över det — och de äro de många
som ej ha råd att gå med slutna ögon och
drömma.
Och de började tala om den tiden, han och
Aune. Och Dyrssen satt och smålog.
— Det är lustigt Edele, så gott minne ni har.
— Ja, vad vill ungdomen nu för tiden egentli-
gen, sade Aune.
— Ja säg, Edele och Tom, vad är det den vill?
— Vi skulle åtminstone vilja ta livet precis som
det är och se till vad vi kunna arbeta ut det till.
Hon såg upp. Alf Aagaard och Hildur Fjsere
kommo in. De fingo ett bord i närheten.
— Ja, det låter bra, det där, sade Dyrssen, så
länge man arbetar har man det bra. Det man
uppnått är det ingenting med, det är det man vill
uppnå som har värde. Så länge man inte har det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
