Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN FRÄMLING 235
Edele gick nedslagen och stilla och hörde på.
— Ni är för litet ute bland folk, Edele. Ni är
för ung att leva som ni gör. Det kan komma
att straffa sig en dag.
— Hur så?
Dyrssen svarade inte. Först efter en stund
sade han:
— Kom ihåg, ni är bara tjugufem år. Ibland
är jag rädd att ni går och tror att ni är färdig
med livet.
-— Och ni tycker synd om mig?
— Sårar det er?
Ja, ja, Edele. Men det är orätt. Man skall
aldrig visa ifrån sig människors — ja, låt oss
säga medlidande. Inte ens om det kommer från
folk man inte sätter vidare högt. Om det också
inte är så djupt känt, skall man vara stolt och
besinna att där kan vara något av det bästa
som finns hos en människa. Det är ändå det
enda som ibland gör oss till medmänniskor, det
enda som någon enstaka gång får oss utanför
oss själva.
Det är sant att man alltid tycker att ens egen
sorg är så stor, att allt medlidande är ett be-
drövligt oförstående. Man skall inte heller be
om medlidande, bara tacksamt ta emot det lilla
folk kan ge av sin fattigdom. Inte sant, en gåva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
