Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
240 DEN LYCKLIGA ÅLDERN
helt liten granplanta, som just börjat få fram en
stjärna av ljusgröna blad i fjolårets bruna gräs.
Dyrssen ville ta den med roten; men hon sköt
undan hans hand.
— Nej, rör den inte!
De lågo och lyssnade på stillheten ett ögon-
blick, det hördes ingenting annat än det sakta
prasslet av snö, som föll ihop under solvärmen,
en kvist någonstans i skogen, som spratt upp,
allt eftersom det töade omkring den och en
tupps galande långt, långt borta i Ringerike.
Tills det kom en fågel och satte sig i en rönn,
hoppade och vippade på de kala blanka gre-
narna. Så tog den en svag, försiktig flöjtton,
så två, tre långa, mjuka, fulla och ett par djupa
klara drillar, lyfte och kastade sig snett lutande
på vingarna genom den fuktiga, lena luften.
Edele hade rest sig upp, satt och höll andan.
Så log hon ner mot honom, som låg och tittade
under mösskärmen och log med sin stora, röda
mun — det spetsiga, svarta, gråsprängda hak-
skägget stod rätt upp.
— Nu kokaTe, skrek Tom, rappa dig Edele
och kom hit med bägarna.
De fingo kaffe i turistbägare och Dyrssen vred
på sig så pass mycket att han lyckades plocka
fram kex och likör ur ryggsäcken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
