Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
242 »EN LYCKLIGA ÅLDERN
lyste i breda solstrimlor, som blandade sig med
molnen.
— Edele, tycker du inte att far är en ovanlig
människa? Jag vet ingen som är som han.
Jag har tänkt på det, du kanske tycker det är
underligt att jag tar allting av honom.
Edele skakade på huvudet.
— Jag kan göra det, ser du. Han hai talat
så mycket med mig — både då mor dött och
då vi voro utomlands. Han frågade om jag
ville stanna hos honom, som hans son. Du kan
inte tro hurudan han är. Jag känner mig meia
släkt med honom än med min riktiga släkt.
Ingen är som han, tycker jag.
— Minns du din riktiga far, Tom?
— Ja då. Han var förfärligt snäll. Men han
var inte så där ovanlig.
— Hur gammal var du då han dog?
__ Nio år. Men jag kan ändå förstå det.
Edele, mor och far, Dyrssen menar jag, de voro
förlovade en gång då de voro unga.
Jag har fått veta en hel del, av tant Alvaer
och dem. Jag förstår inte att mor kunde ta
min riktiga far sedan. Men det var för att far
stått i förhållande till en gift kvinna. . .
— Sådant skall du inte tala om, Tom.
— Ja, du kan väi förstå att jag aldrig sagt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
