Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
252 DEN lyckliga åldern
— Varför säger du så? Var det groft av mig,
det där om stjärnorna?
— Nej. Jag kom bara att tänka på det.
— Edele, jag bjuder dig vad jag har. Och ber
om det du kan ge. Herregud, jag är man och
du är kvinna. Och vi stå ensamma båda två.
och vi veta i alla fall att vi kunna lita på var-
andra som trofasta vänner. Eller är det det —
tycker du att jag har förrått vår vänskap? Så
att du inte kan lita på mig?
Är det så Edele, så vid gud skall du få se
att jag skall försöka vinna den tillbaka.
Hon hade rest sig och gick bort till honom.
Han drog henne varsamt till sig.
— Käraste tror du inte att jag vet hur det
är. Jag är för gammal för dig, det vet jag.
Men ändå viil jag göra mitt allra bästa för dig.
Ditt eget hem, egna barn kanske, tror du inte
att det kunde fylla ditt liv till en viss grad.
Hon log trist upp mot honom.
— Du hade nog inte tänkt dig dina barns
mor sådan Per?
— Sådant går inte en man och funderar på.
Varför skulle jag inte önska mig en god, modig
kvinna ?
Och så kan jag ju bjuda dig ganska bekym-
merfria villkor. Livet förefaller lättare när man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
