Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
274 DEN LYCKLIGA ÅLDERN
— Jag reder mig nog.
— Ja ja. Men en gång skulle du verkligen
följa med — se på hundarna och pröva om du
kunde skjuta en ripa. Kan undra hur det går
med Tom och Lady och Helge. . .
Å, lägg din arm om mig ett tag, Per. Säg
att du tycker om mig något. Ge mig bara litet,
så att jag kan få leva.
Men hon sade blott, i det hon drog honom
till sig över grinden och gav honom en liten
skygg kyss:
— Lycka till då, Per.
__ Är du tokig, vet du inte att man inte får
säga sådant. . . och han smålog och klappade
henne flyktigt.
Hon stod och såg efter honom och hunden
tills de försvunnit. Sedan återvände hon lång-
samt till sätern.
Hon förvånade sig över att hon inte var mera
rädd. Det var inte som om det vore verklighet,
att hon skulle dö — nu, om en stund. Att han
gått ifrån henne för sista gången.
Edele gick och tog hans fågelbössa ur läder-
fodralet. Hon undersökte den: om den bara
varit laddad. Men naturligtvis lät han inte ett
vapen hänga laddat. Plötsligt tycktes det henne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
