Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
290 DEN LYCKLIGA ÅLDERN
Hon hade fått en strimma rött uppe på kind-
benen. Han lade utsidan av handen mot hennes
kind.
— Du har lite feber, Edele. Tar du inte in
det där om kvällarna?
— Jag har inte gjort det sedan sjuksköterskan
reste, men nu skall jag göra det.
— Skall jag ge dig?
— Ja tack.
Han kom med medicinen i skeden och lyfte
upp henne med den andra armen. Hon tog om
hans handled och log.
— Minns du den natten du gav mig kloral?
— Ja.
Hon kastade sig ned på kudden och skrattade.
— Vad skrattar du åt?
— Att ta livet och döden ur din hand. Ar
det inte lustigt att bli så poetisk bara för att
du ger mig medicin ur en sked?
— Du älskade, älskade.
— Du skall inte fästa dig vid att jag skrattar.
Jag är allvarlig. Men Per, jag är så lycklig att
jag känner mig övermodig.
Han såg på hennes vita lilla ansikte. Men
han viskade blott:
— Är du övermodig du — herregud.
— Per. Stackars du, jag menade inte att göra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
