Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UERB OCH EMMA
INN
dinerna nedfälda och hvar- Ul
ken en mänsklig stämma el-
ler ett fotsteg hördes. Det
mjuka hvita snötäcket be-
täckte allt, storkbona, de
blå pålarna för kona att
skrubba sig emot och de
små oklanderligt propia te-
gelhusen; snön låg öfver de
stränga kyrkorna med deras
förgyllning på klockstap-
larna och den myckna kalk-
strykningen på dörrar och
fönsterposter. Allt längre
och längre flögo vi öfver
isen efter kappskrinnare-
na, som nu voro utom synhåll, Himlen mörk-
nade, solen visade sig för ett ögonblick vid hori-
sonten som en flammande röd skifva och försvann
sedan. Vi foro förbi bondkvinnor i spetsmössor
och granna sechalar som hojtade efter oss. Vi
mötte ett präktigt, förgyldt åkdon siradt med speg-
lar och draget af en fet häst, hvars skor klirrade
mot isen och som skyggade för oss. Dörren var
tillsluten och vi kunde ej se hvem som satt där-
inne, ty den lilla glasrutan längst framme var im-
mig af kuskens andedräkt. Vi passerade en ba-
stant bondkvinna iförd åtskilliga kjolar, hvilken
skjöt en. med medar försedd låda framför sig,
hvaruti en frodig unge satt och sög på sin tumme.
Ett fint, isblandadt regn begynte falla, det frös
fast på ens ansigte och ögorilock och trängde ge-
nom märg och ben, ty vår förare sköt släden med
stor hastighet. Konversation var omöjlig äfven
om man känt sig benägen därför.
=
ENE
lll
Ill
WWNE=N
illll==0116
IE
IlllF
=
»Hon som alltid småler».
(£.C.)
INR
I-=
II
TI
lll
I
lll
lll
TS
Il
lill
IE
=
ll
SHEET ENN 0NE=NNE=NN=100==100==ll=1001=10=1N==11==1=
T AT a UNEF
SEINE EXNEENNE NN ENE NINE AIN NNE NILSEN 001 == 101 e= === ENNENE=EN=ENENE=NENE
10
Min vän yonkeern lät
göra ’ halt, och jag klef stel-
frusen jämte honom ur slä- .
den i ett bekvämt ekipage,
som inväntade oss vid en
bro och som förde oss till
järnvägsstationen, hvarifrån
vi togo ett tåg till Edam. .
Samma kväll intog jag en
middag, som hade anstått
en furste, hemma hos min
vän, framför en sprakande
torfeld hvilken spred sin väl-
lukt och värme i ett rum som
strålade af ljus, — ett rum
med ekpanelningar, hvars
väggar vord betäckta med antika koppar- och mäs-
singsföremål, — vid ett bord som glittrade af kost-
bart glas och silfver och omgifven af all den lyx
och komfort som en konstkännare kan prestera.
Därute yrde snön i fantastiska hvirflar och piskade
emot fönstren. Zuyder Zee brusade emot dy-
nerna och bruset tycktes gunga för stormen.
Nästa morgon ansåg jag mig böra resa ned
till Volendam för att höra åt hvem som vunnit.
Jag fann den gamla damen ytterst upplifvad.
»Piet hann fram två minuter före Klaas», för-
kunnade hon, »och han far till Amsterdam idag
för att få drottningens pokal med-sitt namn in-
graveradt; och:det bästa af allt, Netje har just
sagt mig att hon lofvat gifta sig med honom nästa
månad, så att om Myneer vill stanna till dess kan
jag bedyra att han aldrig får se ett ståtligare brud-
par. Lycklige Piet — men i alla fall, Myneer, gör
det mig ondt om Klaas.»
lil
till
lll
WNIE=NE=1006
=Hillll
IN=E10=00
Ill
=
En reslig ungerssven i
säcklika pantalonger.
Ill
I
ill
I
lll
lll
IE
I
Ill
LE
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
