Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UTE OCH HEMMA
mig. Med en flicka som jag aldrig sett! Som om
det inte funnes tillräckligt af dem där borta. Ku-
sin Anna, skall det vara kantänka! En liten näbb-
gädda om man kan tro hvad som berättas. In-
billa de sig kanske, att en amerikansk medbor-
gare genast är färdig att nappa på första bästa
krok? På farbror Jannes påskdans skall det ske!
Nej pass! Jag tror jag tar min Matts ur skolan
och schappar från hela tillställningen. Bor inte
Hans Schneider i den här landsdelen? "Jag far
till honom och ger tusan i alla påskbjudningar!
Undrar om Hans glömt mig och våra jaktfärder
borta i Minnesota?»
Harry Ström ringer efter sin räkning och läm-
nar samma kväll — påskaftonen staden.
I motsats till Anna är han väntad. Som prak-
«tisk amerikanare har han vetat begagna sig af tele-
fonen.
Då han tidigt på påskdagsmorgonen stiger af
på den lilla landstationen, mötes han af fågel-
kvitter och vårstämning.
sofkupåns kvafva dunster.
»Hur långt är det härifrån till Ekeboda?» frå-
gar han den väntande kusken, som kommit emot
honom.
»Fem kilometer, om herrn går genom skogen.
Det är svårt att ta miste om vägen. Det gäller
endast att hålla sig till höger, då man kommit öf-
ver bron.» i
Harry öfverlämnar sitt resgods i kuskens vård.
Själf skyndar han fram långs skogstigen. Hvad
här är ljufligt! Solen skiner på halfsmält drifva.
Muntra vårbäckar sorla i backarna. I sluttnin-
gen mot söder bryter han den första blåsippan.
Sjungande går han fram. Mellan tallarnas
raka, röda stammar växla ljus och skugga Upp-
för bär det, ständigt uppför. Nu står han på höj-
den och ser ut öfver dalen. Ser ut öfver vida snö-
höljda fält och skogsdungar, rödmålade hus med
hvita knutar, Tängst borta reser sig gråstenskyr-
kan med sitt höga skiffertak. : Under sig ser han
en välbyggd gård. Omgifven af löflösa fruktträd
står det hvitmålade karaktärshuset med sin fil af
blanka fönster. Hur de glittra och glimma i so-
len! En liten bro leder öfver den uppvällda ån.
Vattnet skummar och brusar.
Harry skyndar nedåt. Plötsligt stannar han
dock som förstenad. Hvad är det han ser? En
Så frisk luften är efter:
I2
ung flicka som med en kruka på skuldran går ned
för trädgårdsgången. Nu öppnar hon den lilla
grinden. Med spänstiga steg närmar hon sig
åstranden. Hon spanar frågande omkring sig.
Harry flyttar sig bakom närmaste träd.
Nu böjer hon sig ned efter vattet. Hur söt
hon är i sin ljusa morgondräkt och sitt långa, ut-
slagna hår! Men hvad gör hon uppe så tidigt?
Och hvilket sällsamt sätt att som antikens kvin-
nor hämta vatten i kruka. Så länge hon lutar sig
öfver strömmen! Ser hon något i den? Omöj-
ligt! På dess grumliga yta flyta stickor och strå.
Nu blickar hon upp! Hennes öga möter Harrys,
hvilken obemärkt närmat sig. Så skrämd hon
blir!" Hon rycker till. Hennes kinder purpras.
»Min fröken! Harry står med hatten i hand.
»Kan ni säga mig, hvar vägen går till Ekebodal!»
»Ni är på rätt», svarar hon förvirrad. »Vik af
åt höger långs trädgårdsstakettet.»
»Kanske ni tillåter mig bära krukan!» Harry
har skyndat öfver bron och står nu bredvid
henne,
»Nej, för ingen del!» Anna, ty det är hon, fat-
tar krukan och springer genom grinden. Snart är
hon försvunnen niellan träden. Men länge står
Harry och ser efter henne. I sanning, detta kan
man kalla ett påskäfventyr!
— Litet senare. Harry och hans värd Hans
Schneider hafva lämnat matsalen och sitta nu i
hvar sin läderlänstol i rökrummet. Länge ha de
uppehållit sig vid sina gemensamma minnen från
det fjärran landet i väster, då Harry till slut kom-
mer fram med den fråga han hela tiden haft på
läppen.
»Hör du, börjar han.» Hvem tillhör gården
med de röda tegeltaken nere vid ån.
»Du menar Storgård! En mönsteregendom,
tillhörig patron Sargren.»
»Vacker flicka med tidiga morgonvanor, frö-
ken Sargren.»
»Mig veterligt är han barnlös. Väl är jag ny-
komling på orten. Men vid de få tillfällen jag va-
rit på Storgård har jag aldrig sett något annat
kvinnligt än husets vänliga värdinna och tjänste-
flickan med kaffebrickan.$ Kanske någon till-
fällig gäst. Hvad menar du med uttrycket »tidiga
morgonvanor?»
»Åh, just ingenting! Sedan när har det blif-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
