Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UTE OCH HEMMAÅ
vit sed i Finland att herrskapsflickorna själfva i
arla morgonstund gå efter sitt tvättvatten?»
»Hvad pratar du? Förklara dig tydligare. Du
har gjort mig helt nyfiken.» ;
Harry som blottat sig, är nu tvungen : att
berätta om morgonens upplefvelser. Hvad går
åt honom? , Endast motvilligt och i största
korthet gör han det.
Hans skrattar hjärtligt. »Ser man på», skäm-
tar han. »Genast amerikanaren sätter foten på
finsk jord, visa sig vackra skogsnymfer för honom!
Aldrig händer sådant mig! Och dock ströfvar
jag bittida som sent genom skogen: Nu börjar
Storgårdstösen äfven intressera mig. Hoppas få
se henne i morgon hos domarens, dit vi — du i egen-
skap af min gäst — äro bjudna på påskbal.»
TE; |
»Hela socken» är församlad på domargården.
Harry och Hans äro bland de första gästerna.
Otåliga stå de i salongsdörren för att invänta Stor-
gårdsborna. Släde efter släde kör upp till trap-
pan. Man hör bjällerklang och ljudet af klara
röster. Sargrens äro bland de sista. Men nu äro
de här! Bakom fruns lilla, knubbiga gestalt skym-
tar en högrest, ung flicka med glada ögon.
»Skogsnymfen vid källan, hviskar Harry Ström
Alla äro samlade. Värdinnan går omkring
och presenterar de unga för hvarandra. Nu står
hon framför Harry. »Tillåt mig att föra er till er
bordsdam» säger hon, Han bjuder henne förvän-
tansfullt armen.
»Den som kunde hypnotisera gumman fram
till ett visst hörn, där en ljusblå dräkt synes mel-
lan några svarta frackar.»
Har den goda frun läst Harrys tankar! Dit
hans håg drar honom, dit styr hon deras steg.
»Egentligen hade jag bestämt vår vän Hans
långväga gäst för min egen dotter!» börjar Hon.
Men sedan jag hört ert namn, kan jag inte annat,
än sammanföra er med Anna Ström. Ni heta ju
lika! Kanske äro ni tillochmed släkt? Anna! hon
vänder sig till flickan i ljusblått. »Får jag före-
ställa för dig din bordskavaljer, ingeniör Ström,
färskt importerad från Amerika!»
»Kusin Anna! Jag har den äran!» Harry står
djupt bugande framför den rodnande. flickan.
»Är det verkligen du, Harry!» Anna småler
mot honom.
Vid middagen ha de två mycket att meddela
hvarandra. Men det som Harry främst af allt
önskade höra: ändamålet med Annas tidiga mor-
gonpromenad. ned till ån får han först senare
veta. Först sedan hon lofvat bli hans, lofvat
åt sin vän. Hvem är hon?» följa med honom tillbaka öfver oceanen, berättar
»Vet inte! Ser henne för första gången! Tu- hon med glödande kinder mysteriet med påsk-
san till käck flicka!» vattnet.
HE -
HH o
EE
: FRÅGOR OCH SVAR.
[LD
Härmed inbjudes våra ärade läsare att insända sina
resp. frågor. Redaktionen skall efter bästa förmåga
söka gifva tillfredsställande sakliga svar åt dessa, sam-
tidigt som den är tacksam för hvarje svar som inlöper.
För den signatur, som under årets lopp insändt största
antal införda svar är ett hederspris — i form af ett
presentkort på fmk 25: — reserveradt.
I hopp om att genom denna afdelning kunna bereda
våra läsare både nytta och nöje teckna vi
Adr. Glogatan 7 högaktningsfullt
Helsingfors. | Redaktionen för Ute och Hemma.
SVAR.
Svar på frågan 22. Klaga ej, då förhållandena i
lifvet te sig annorlunda än Ni hade önskat. Klaga icke
när Ert lifs farkost, af tidens härjande stormar. sko-
ningslöst kastas. mot den hårda verklighetens strand.
Ni bör icke fördunkla andras glädje, genom att i tid
och otid klaga öfver egen nöd. Tig och lid och hop-
pas på det bättre. Lär Eder själfbehärskningens och
undergifvenhetens svåra konst, men på det Ni icke må
duka under i lifvets strider, så låt icke hoppet fara,
Hoppet medför, om än icke alltid glädje, dock lugn.
Beröfvad hoppets ankare irrar vår lefnads farkost hjälp-
löst omkring på tidens stormande haf, tills den slutli-
gen går under bland tviflans och misströstans skär.
Om än sorgens och motgångens stormar skulle bort-
blåsa värmen från Er ungdoms sol, och denna dölja
sig bakom svikna förhoppningars kalla dimma, så hop-
13
pas dock, att dess glädjande strålar en gång skall bryta
sig fram bland de skingrande molnen, och med sin star-
kaste glans lysa intill Er lefnads afton.
Svar på frågan 29: Några klämma ut dem mel-
lan naglarna och efteråt badda den röda fläcken med
några droppar Orol på renad bomull. Eol.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
