- Project Runeberg -  Ute och Hemma. Illustrerad tidskrift /
18

(1916) Author: Hanna Rönnberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

I

UTE OCH HEMMA

YOSHIVARA, DE 30,000 GEISHORNAS STAD.

För Ute och Hemma af Georg Lasall.

atten hade sänkt sig öfver Tokio. Inte
den mörka, ogenomträngliga, som täc-
ker allt lif och all skönhet med sin

N

slöja, utan en ljus färgskimrande natt, som stän- :

digt framtrollar nya, vexlande bilder. Det ljus,
som den på himlahvalfvet lysande solen om
dagen skänker åt jorden, försöka de tallösa,
brokiga lyktorna att ersätta under Japans sago-
lika nätter. —

Dinén i det präktiga Imperialhotellet är till
ända. Efter den sedvanliga »Upman» har kloc-
kan Hunnit blifva tio. Den japanska »boyn>»
anmäler att vagnen kört fram. Ett ståtligt
dubbelspann väntar på oss. ”Trekvarttimmes
tid bär det nu af i rasande tempo, genom mil-
lionstadens aflägsnaste kvarter.

Redan färden är en njutning. En viss «pa-
"schakänsla» kittlar äfven en modern, social
kulturmänniskas nerver. Närmar sig vagnen
ett gathörn, ett järnvägsspår, eller något annat
litet trafikhinder, strax springer den andra

Lal ba CR Alola
4 MA b BIM IST RA RT RA

RE
ma

(K: TC) Japansk interiör af Torii Kivonaga,

18

vagnsboyn ner och skyndar, säkerställande vår
väg, högt ropande, framför. Ur de ljust upp-
lysta affärsgatorna ha vi nu kommit in i mör-
kare kvatter. Smala, människofyllda gator pas-
serar vår vagn i hänsynslös fart, med »boyn»
som förelöpare.

Plötsligt en svängning om ett hörn och
ett ljushaf af sagolik glans omstrålar oss. Vi
äro nu på hufvudgatan till Ujeno-parken, där
för tillfället en stor industriutställving är öpp-
nad. Ett vimmel af människor vältrar sig fram
förbi oss på den breda gatan i riktning mot
staden. ’Tusende och åter tusende gnistor kan
man räkna i ljushafvet, som utbreder sig fram-
för oss ur butiker, teatrar och théhus. Lyktor
i alla former och färger gunga i den ljumma
vårnatten och elektriska båglampor kasta öfver
husfasaderna sina bländande ljuskaskader. Hvil-
ket slöseri med ljus ha vi icke redan vant oss
vid i de europeiska storstäderna! Intet, rakt.
intet mot denna glöd, mot denna glans och
denna färgprakt. Hela
hus: tyckas stå i flam-
mor och fasaderna äro
formligen = öfvergjutna
med ljus, som äfven glitt-
rar och glimmar i träden

vid vägen. Ljus och
färger glöda och lysa
öfverallt. — — —

Åter har vagnen un-
der sin snabba färd kom-
mit in i mörkare delar.
Trakten är som utdöd.
Så tilltager åter trafiken
i de mörka gränderna.
Fotgängare och «rit
schos> tränga sig lar-
mande fram på den en-
dast några meter breda
fardammen, Hela tros-
sen vältrar sig fram likt
en karavan, mot samma
mål. Plötsligt ett ryck,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:40:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/utehemma/0046.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free