Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
USPERORKF EE MMA
vadmalsjacka, trots värmen. De gå till båten
för att ro öfver till kyrkan och ofta följer jag
med. dem.
Jag tycker om det lilla, rödmålade templet
med sitt förgyllda kors öfver altaret och den
utskurna predikstolen, därifrån den gamle pa-
storn talar så goda, milda ord till fiskarfolket
nere i de smala bänkarna. Det hvilar ett all-
var, en enkelhet öfver alltsammans, som stäm-
mer mig till andakt, mer än mången gudstjänst
i-en praktfullare kyrka.
Då vi komma hem väntar Manda med kyrk-
kaffet som vi alla dricka gemensamt ute på
gården. Bo hår metat abborrar till middagen
och är ej litet stolt däröfver och Lisa dukar
middagsbordet med ängsblommor och gröna
blad för helgens skull:
> Det är kväll nu och jag sitter på min afton-
plats åt väster, för att få se solen gå ned.
Harrys hvita mössa dyker upp ur hängmattan
nere under strandalarna — han drömmer nog
redan som man-gör det »i ungdomens år», men
Jan och Täisa kasta smörgås i vår spegelblanka
vik och skratta som glada barn, hvilket de också
ännu äro båda två.
Långt borta vid synranden glittrar ett bländ-
hvitt segel och solskifvan sänker sig majestä-
tiskt i fjärdens lugna vatten: »O, du den spegel-
klara kvällens frid!»
Fagerrosas klocka pinglar melodiskt vid
grinden, mor I,ena kommer med mjölkstäfvan
och Mandas kokta flundror dofta ljufveligen.
Jag känner mig just nu frestad att säga som
lilla Bo, då han skall krypa till kojs: »hvarför
skall man lägga sig, när det är allra roligast»;
ty visserligen är kvällen dygnets härligaste stund.
Bara en liten fläck jord vid en stenig strand,
en liten liten stuga i det gröna, frisk luft och
ljumma vindar! O, mitt »sommarbo» hvad jag
älskar dig! Aina.
22 2AECEDECIAECAEDEDEDEDEDEDEDEDEDEDEDEDEDEDEDEDEADAEIAEAI
SKOGENS ANLETE.
Forts. fr. Ute och Hemma N:0 1.
kostade det honom värkligen. Ännu engång
gjorde han ett grepp i barmfickan — och nu
kom tingesten fram. En gammal grå ullstrumpa,
upptill ihopbunden med segelgarn, fylld med hårdt
mynt. Hastigt ref han bort segelgarnet; i hat-
ten, som låg bredvid honom, skakade han, utan
att se ditåt, strumpans innehåll, hvarefter han i
knäböjande ställning, med båda händerna skrynk-
lade och ihopkramade denna till en boll, hvilken
han sedan med hela sin styrka slungade ifrån sig
nedför bergssluttningen, så att den måste falla
ned i dalen. Han såg ej efter hvart den flög, han
ville ej se det. Den fick ligga hvar som hälst; om
den blott aldrig mera kom inför hans ögon, aldrig
mera, aldrig!
Den kroppsliga ansträngningen hade ju alls
icke varit så öfverhöfvan stor; men ändå bultade
blodet i hans tinningar, och sedan han åter lagt
sig på rygg, måste han ligga stilla en tid; han kände
sig helt medtagen.
er endast beslutsamt — och beslutsamhet
25
Slutligen drog han hatten intill sig och såg på
dess innehåll. Där låg en hög af några tjugutal
Rmk. ett tio marks och två st. tjugumarks guld-
mynt. Det var allt. Mera hade den gamla såle-
des ej ihopsparat.. I alla fall var:det mera än
han någonsin sett och ägt.
Han tog metallhopen i sina händer, vägde den,
klämde ihop händerna öfver den, så öppnade han
dessa igen och lät solljuset spela på guldmynten,
så att dessa blixtrade och blänkte. Plötsligt till-
slöt han krampaktigt händerna och blickade upp
— det föreföll honom ständigt som om någon gåfve
akt på honom; — nej, ingen fanns där, ej ett lef-
vande väsen, utom han själf.
Och det oaktadt lämnade honom denna känsla
ej. Som om någonting funnes där — någonting
ljudlöst, orörligt, som oafbrutet gaf akt på honom,
som såg allt hvad han företog sig med pennin-
garna, såg hvarje hans rörelse, ja, som värkligen
precis visste hvad han inom sig tänkte och kände.
Han tittade åt höger och vänster, bakom sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>