Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UTE OCH HEMMA
STJÄRNAN.
Af K. Ekman.
unny satt och grinade mot den spräckta
B spegeln i sitt påklädningsrum, medan
han strök ett tjockt lager röd smink öfver
sina infallna, bleka kinder. Han smålog bittert
mot sin spegelbild, ett fånigt grinande ansikte
med insjunkna, matta ögon, stora spetsiga öron
och den traditionella toppmössan öfver ett ljust,
svettigt hår.
Han fullbordade sminkningen, litet svart på
ögonbrynen, eldrödt på läpparna och en svag
schattering af grått på kindbenen, för att ge en
kontrast till det myckna röda. Så tände han en
cigarett och satte sig i den skrangliga soffan vid
väggen. Den soffan var Bunnys pina. Han
drömde till och med ibland om den. Han tyckte
sig se dess brokiga öfverdrag med röda, genom-
stungna hjärtan, fläckade af sprit och smink lysa
emot sig ur mörkret. Den var så simpelt bond-
grann och så utsökt ful.
Bunny slöt ögonen och lutade sig bakåt mot
den otapetserade brädväggen. Han kunde lugnt
hvila sig litet, ty det räckte ännu en god stund
förrän det blef mellanakt och han skulle uppträda.
Han drog en djup suck och hans hand darrade,
då den förde”cigaretten till läpparna. En tår
trängde fram under ögonlocken, skimrade. och
gnistrade i lampskenet och rann långsamt ned
för det eldröda ansiktet, lämnande ett”oljigt glän-
sande band efter sig.
Det var Bunnys stora olycka att han blifvit
klown, blifvit född att hela sitt lif gå ikring smin-
kad och med ett skratt stelnadt på läpparna, gå
ikting, döljande sig under en randig klowntröja.
Han hade lefvat hela sitt lif vid cirkus. Där hade
han blifvit född och där skulle han antagligen dö.
Nå, det bekymrade honom inte om det blef förr
eller senare, men hur det skulle ske. Han ville
inte dö i sin säng, ville inte plågas af en lång sjuk-
dom, vanskötas för att slutligen slockna bort i
smuts och ensamhet. Hellre då störta ned från
taket i cirkus, falla ned från trapezen under mas-
sans ångest och slå ned som en säckfbland såg-
spånen, blodig och krossad! Men helst ville han
dö ute, dö någonstans ute i naturen, en ljusnande
vår, då lifvet vaknade upp kring honom, då luf-
ten var tung af den vaknande jordens andedräkt
och himlens tomrum slutande i ett mjölkhvitt
fjärran.
Men det fick han nog ej, han fick aldrig det
han ville, det var hans lifs öde. Det enda han
fick var drömma om allt han kände, drömma om
all den skönhet han törstade efter, trånade efter,
som andra tråna efter den de älska. Hans enda
passion var hans skönhets längtan. Han hade
så sällan fått se något skönt, det var så sällan
han fick tillfälle att gå ut och se den i naturen och
då var det högtider af en oerhörd njutning. Han
kunde sitta stilla på en sten utanför staden, sitta
i timtal och se ut öfver nejden, ge akt på hvarje
skiftning i vårljuset, lyssna till fåglarnas jublande
40
sånger och höra bäckarna sorla klingande klart
som barnaskratt. När så skymningen föll, lätt
och blåaktig öfver jorden, satt han och såg på
stjärnorna. Dem älskade han. De voro så långt
borta och i vårnatten var deras ljus så underbart
hvitt och stort. Kring dem samlades all hans
trånad, de stode så högt öfver världens smuts och
elände.
Han hade en tid trott sig kunna finna skönhet
i kärleken. Han hade förälskat sig i en artist,
en fet, vacker kvinna med stora, troskyldiga ögon,
men nu mindes han de nätter. han tillbragt hos
henne med vämjelse, den fräna mysk- och svett-
lukten kväljde honom. Kärleken kunde egga
hans sinnen, ge honom hvila efter grubblerierna,
tvinga honom att lefva ett lif som alla andra, men
den kunde inte skänka honom tillfredsställelse,
skänka honom den harmoni hans själ törstade
efter. —
Plötsligt ringde det, en gäll, skarp ringning,
som skar igenom honom och kom honom att rusa
upp, trycka sin hatt fastare på hufvudet och sprin-
ga ut.
Ute i gången, som ledde till arenan, var det
fullt af folk, stalldrängar, manliga och kvinnliga
artister, en myllrande, sorlande skara, som luk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
