- Project Runeberg -  Ute och Hemma. Illustrerad tidskrift /
55

(1916) Author: Hanna Rönnberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

UTE OCH HEMMA

== Slutligen blef det tröttsamt att höra desto
mera, emedan jag som den enda hvite i åhörar-
skaran rönte en viss uppmärksamhet, genast i
början inledd af talarens blängande hvit-ögon
mot mig, när han afrättade all världens aka-
demiker med något tillskarfvat bibelspråk. Det
var som om han i mig anat en representant
för ärkefienden. Se

Min vandring gick vidare. Jag tillät mig
blicka in genom fönster och öppna dörrar.
Trångt, fattigt och smutsigt föreföll vara all-
männa kännetecken. - Men mörkret var det
mest i ögonenfallande. Gatorna var utuselt
upplysta, illa skötta och ingen polis syntes till.
Allt illustrerade hvad jag senare läste i en ar-
tikel af Booker ’T. Washington, skrifven strax
före hans död: att negerkvarteren alltid för-
summas i högsta grad af stadsmyndigheterna,

Booker ’T: Washington är namnet på ska-
paren af en kultur. Ehuru ännu blott en ge-
neration gammal har denna kultur visat växt-
kraft och presterat resultat, som är häpnads-
väckande. Och allt bygger ytterst på denna
man.

Tuskegee och Hampton instituten täflar med
och öfverträffar flera af de bästa bildningsan-
stalter. För trettiofem år sedan utgjorde neg-
rerna en okunnig slö massa, som saklöst lät
sig förtryckas och behandlas huru som helst.
Vid den tiden begynte Booker T. Washington
sitt arbete vid Tuskegee, och i detta nu har
U. S. tusental af negrer, som bekläder ansvars-
fulla och kräfvande poster inom samhället, så-
som läkare, advokater o. s. v. Därjämte finnes
det inom den amerikanska affärsvärlden ej så
få skickliga och kunniga »business men» med
svart hudfärg. — Och massan af negerbefolk-
ningen har omsider börjat hålla på sir rätt,
börjat resa kraf och taga del i det offentliga
lifvet.

Negerrasen i Amerika är i detta nu bäraren
af en våldsamt spirande kultur, värd beaktande,
respekt och beundran.

Efter Booker T. Washingtons död hölls ett
»memorial meeting» i Camegie Hall här i N. Y.
I sällskap med ofvannämnda riks-svenska, samt
två andra kamrater från Library Scool, den
temperamentfulla anarkistiska ryskan, och min

japanske vän, som ej kan lämna sin öfverty-
gelse att mikadon härstammar direkt från gu-
datna, beslöt jag söka inträde till detta möte.
Försedda med inbjudningskort infann vi oss en
half timme före den utsatta tiden. Våra blic-
kar mötte en växande kö af redan öfver hundra
meters längd, nästan enbart negrer. Casmegie
Halls dörrar slöts just bakom oss, och ute-
stängde en massa om minst tusen personer,
som gick miste om att officiellt taga del i
hedrandet af den främste representantens för
deras ras minne. Både hvita och svarta talare
uppträdde, men det bästa på programmet var
musiken och sången. Sorgmarschen som spe-
lades var komponerad af en neger; likaså sån-
gerna som sjöngs. Äfven orden var skrifna
af negerförfattare. Den väldiga kören, som
sjöng mästerligt under sin svarte ledare, bestod
allenast af negrer. Tenoren, som utförde ett
kräfvande soloparti behöfde ej blygas inför
Caruso. Och de två kvartetter, som uppträdde,
visade ett underbart musikaliskt och klang-
fullt röstmaterial. — Musiken och sångerna
speglade ett raslynne af en egen art och stark
originalitet.

Denna åminnelsefest var en af de mest
stämningsfulla och rikaste tilldragelser jag upp-
lefvat.

Men för att återkomma till det teaterbesök,
som gaf anledning till ofvanstående utflykt:
Visa af tidigare erfarenhet infann vi oss denna
gång i tid. Salongen med balkong rymde godt
fem- å sexhundra personer: och var fylld till
sista plats. Endast ett fåtal hvita ansikten
kunde urskiljas. Ridån gick upp för Othello.
Det var »första gången i världshistorien», som
Shakespeare spelades af svarta artister.

Vare det sagdt, publiken missförstod ju dra-
mat till stor del. Dess skratt vid olämpliga
tillfällen vittnade därom, men understundom
grep likväl Othello-framställaren sitt auditorium
så fullt och helt att det syntes alldeles i hans
våld.

Jag har aldrig sett en så våldsam Othello
som denna neger. Hans svartsjuka var lidelse-
fyllda utbrott af en obändig naturkraft, hans
röst var mörk, tung och kraftig. - Ädelmodet
lyste dock genom vildheten, kärleken gafs utan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:40:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/utehemma/0093.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free