Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UTE OCH HEMMA
HJÄLTEN.
Af Norah Cavendish.
(Öfvers. från engelskan för Ute och Hemma.)
ag fann Millicent i trädgården, läsande.
När jag säger »läsande» menar jag att
Millicent låg i en hängmatta och rökte en
cigarett, i norr, söder, öster och vester omgif-
ven af böcker. Icke den sortens böcker, som
vanligen slukas af Millicent, hvars smak lutar
åt det som artigt benämnes »lättare» litteratur,
utan tunga, tråkiga volymer i mörka, nersölade
bänd. Jag sjönk ned i en pittoresk ställning
midt ibland dem och öppnade en på måfå.
»Hvad läser du, Henry?» frågade Millicent
matt efter ett ögonblicks tystnad.
»Å bara en liten småsak af Carlyle», sva-
rade jag likgiltigt. »Om hjältar, tror jag det
heter. En treflig, uppiggande lektyr, icke
sant?» Tystnad från Millicent.
»Jag visste icke att du studerade så kolos-
salt, Millicent», sade jag med en blick på en
förhoppningsfull volym af Encyclopaedia Bri-
fannica. -»Pluggar du för någon examen?»
Fortfarande tystnad från hängmattan.
»Man är just icke upplagd för konversation
i denna hetta», framkastade jag taktfullt. »Men
man kan dock icke helt och hållet ignorera
sina sällskapsförpliktelser».
Millicent kunde det, synbarligen, kunde”det
allt fortsättningsvis.
» Vill du vara så god och räcka mig mina
böcker, Henry?» sade hon efter en tystnad som
var nästan lika tung som encyklopedien.
»Dina böcker, sade du?» sporde jag oroligt.
«Jag är rädd att det kominer att dröja litet
innan jag samlat ihop dem alla, och jag fruk-
tar också att hissen icke funktionerar för ögon-
blicket. Kanske vi få skicka upp dem litet
senare?»
Det är ingen lätt sak att resa sig skynd-
samt och tillika med grace, och ännu mindre
med värdighet, från en hängmatta, och jag för
min del anser att Millicent begick ett misstag
då hon försökte det. Hon haåmnade helt ovän-
tadt ned ibland böckerna hvilka jag var sys-
80
selsatt med att hopsamla i och för en flykt till
hängmattans högre rymder:
»Ahal!» sade jag. »Detta förenklar saken
betydligt. För böckerna hade det varit af en
viss svårighet att höja sig till din nivå, men
du har nu nedstigit till deras på ett alldeles
naturligt, om än något ograciöst — jag menar
föga utstuderadt — sätt. Nu kunna vi njuta
af en treflig och fridfull stund med: Carlyle.
Du kan läsa högt, medan jag, utrustad med
encyklopedien i ena handen och lexikonet i den
andra, hör på.»
Jag tystnade för att draga andan. Milli-
cents blick var isande, ehuru termometern vi-
sade 87” Fahrenheit i skuggan.
»Jag tycker ibland att det är synd, Henry,»
anmärkte hon långsamt, »att du aldrig kan
taga någonting på allvar». :
»På allvar!» utropade jag indigneradt. »Jag
skulle aldrig ens drömma om att taga böcker
sådana som dessa» — med en gest åt det oss
omgifvande biblioteket — »annat än på allvar.
Jag öfverlåter hjältarna” åt dig, Millecent, och
föredrager att själf ostördt studera lexikonet>.
Jag gjorde det verkligen en stund, men då
jag fann det vara mera lärorikt än roande an-
såg jag mig i min egenskap af gäst böra göra
ett nytt försök att visa mig angenäm.
»Är du säker på att du verkligen begriper
allt hvad du läser, Millicent?» frågade jag all-
varsamt. »Rubriken Hjältar’, till exempel. Hvad
är din definition på en hjälte?»
Millicent smålog retsamt öfverlägset.
»Jag hade trott att till och med du, Henry,
visste det» sade hon.
»En hjälte,» sade jag efter en flyktig blick
i ordboken, Ȋr en krigare, en halfgud, en man
af utsökt tapperhet, en i allmänhet mycket
framstående person». Jag gjorde ett menande
uppehåll. »Jag, Millicent, har varit en hjälte
i dag».
» Verkligen!» sade hon gäspande. Jag tycker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
