Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HD kJo LLb oa LLb erA Aniara hdo Aon ra Tara tA IA Aha TATT Tab bidrLoIb ISIR LA eTarI Ab TARA ALAT bI IDA eA bb TT bb rs bob rrb 1 Rb RR TEAK brA TR Kb TT
N:o VII & VIll
UTEOCH HEMMA
ILLUSTRERAD TIDSKRIFT
HELSINGFORS
15 AUGUSTI 19:16
ANSVARIG REDAKTÖR: -
HANNA RÖNNBERG
Kontor: Helsingfors Glogatan 7, telefon 3104
PRENUMERATIONSPRIS:
!/, årg. 6 mk. — 1/3 årg. 3 mk. 50 p. — 1/4 årg. 2 mk.
inklusive postarvode
Min kråka.
Jag bodde en sommar på ensligt skär
Och hade till sällskap en kråka,
Men glädjen, den blef endast imaginär,
Ty med henne jag ständigt fick bråka.
Hon rajffsade åt sig allt hvad hon fick
Och pockade envist .på mera,
Och hela min vackra sommar förgick
Med att kråkungen min furagera.
Hon gjorde mig månget skälmaktigt spratt —
»Hokus Pokuss hon därför blef kallad,
Ån slet hon mitt hår, än ref kon min hatt,
Som en illgärningsman blef hon vallad.
Hon beredde mig dock månget hjärtligt skratt,
Då hon ovigt flög efter myggen
Eller retade fiskarns urgamla katt,
Med att nypa den ständigt i ryggen.
På pianot hon gick gravitetiskt 1 takt
Eller valde min axel till säte;
På kraxande fränder hon såg med förakt,
Fast hon lockat dem fram med sitt läte.
Hon vippade komiskt på ekstockens rand,
När jag rodde på glittrande vatten,
Och somnade sedan så tryggt på min hand,
Medan timmarna gledo mot natten.
Men när vingen omsider fullt vuxit ut
Och kråkorna kommo i skaror,
Då glömde hon snart både mig och min knut
Och drömde om frihet och faror.
Som tack för mitt bråk och min vaksamma vård
Hon stal min pincenez uppå färden
Och flög med den illparigt bort från min gård
Och jJällde den ned uti fjärden ...
På Hokus Pokus förtoifad jag skrek
Och gjorde de vildaste gester,
Men ingenting hjälpte. Min kärlek hon svek
Och flög bort med de andra mot vester ...
När sedan min skärgårdsfrihet jag mist
Och måste med stadsliy mig nöja,
Då såg jag med saknad min kråkbolagist
Genom minnets försonande slöja.
Selma Kajanus.
NTE
EEE
89
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>