Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UTE OCH HEMMA
mat in. Nu först märkte han, att han var våt,
drypande våt af snön och det yrande, salta
skummet. Det tröstlösa mörkret, stadens irri-
terande tystnad vek bort och han såg blott
det svarta hafvet med de otaliga, hvita fläc-
karna och hörde endast, när vattnet klatschade
och suckade mot stenmuren och när vindstö-
tarna slogo emot hvarandra, Hvisslade och tjöto
i gäll falsett uppe i rymden. Långt i fjärran
vrålade en mistlur, råmade först likt en tjur
för att sedan sluta likt ett nödrop ute i natten.
Han gick och ställde sig vid kajens krön,
där vågorna gingo störst och lät vattnet yra
öfver sig. Han kände sig egendomligt mäktig,
sköt ut bröstet, korsade armarna öfver bröstet
och log. Och nu började han åter få tillbaka
sitt förra glada lynne, hela sin öfversvallande,
kanske för mycket öfversvallande idealism.
Herre Gud, han var ju ung, icke tillhörde
det ungdomen att tvifla och staka sig på alla
svårigheter. Nej, i spetsen skulle man gå, välja
nya vägar och bryta mark för sina ideal. Här
hade han gått och irrat och känt huru kölden,
själskölden grep honom med järnfingrar och
han hade ej ens gjort ett försök att befria sig.
Bara gått — gått i hat likt en själfmordskan-
didat, tills slutligen hafvet, det i vintern fritt
gående hafvet i sitt jublande trots väckt ho-
nom, gifvit honom lifvet, gifvit honom allt till-
baka. Här hade han gått och vetat hvarken
in eller ut, trott än det ena, än det andra tills
allt förlorat sig i mörker och han själf trott
sig vara en af lifvet förbannad människa, en
pessimist.
Han tände en cigarett och gick med sitt
2lada, vackra ansikte uppåt staden — — —
RR SR OR SAR RR SR SR OR SR LR SR SR LR RR Sf SA LR SR SR RR a SR SR RR UR LR BR RR LR RR FR BR RR BR LR BR FB SR LR BR RR RR SR BR RR RA SR RR BR SR BR RR BR LR RR SR RR RR
KALLA AFRIFNINGAR.
alla afrifningar äro särdeles upplifvande och
K stärkande, om de tagas rätt, och särskildt
lämpliga vid vissa former af nerfsvaghet,
bleksot, hysteri o. d. samt för att härda en
ömtålig hud mot förkylning. Dock böra svaga
och sjukliga personer ej begagna kalla afrifningar
utan att först rådfråga en läkare, alldenstund de
utöfva en stark reaktion liknande den af kallbad.
För att rätt taga dylika afrifningar behöfver
man hjälp af en annan person. Medhjälparen dop-
par ett stort lakan i vatten af 10—20 grader och
kramar ur det mer eller mindre. Ju gröfre lakan
man använder, ju kallare vattnet är och ju mindre
lakanet utvrides, dess mera värme beröfvas krop-
pen. Därför är alltid försiktigast att i början be-
gagna ett fint lakan, doppat i vatten, som stått
inne öfver natten (således om 17 å 18 grader)
samt väl urvridet.
Då medhjälparen har lakanet i ordning, afklä-
der man sig, stiger hastigt ur sängen — afrifnin-
garna tagas nämligen bäst på morgnarna — och
ställer sig på en tjock, mjuk matta. Det våta
lakanet lindas nu af medhjälparen omkring krop-
pen så att det ligger stadigt och utan veck, hvil-
ket lämpligast sker på så sätt, att man själf fast-
håller ena hörnet af lakanets ena enda mellan
98
högra armen och bröstkorgen, hvarefter medhjäl-
paren, hållande i andra snibben, hastigt för laka-
net öfver bröstet under motsatta axelhålan öfver
ryggen, npp öfver andra sidan skuldran och arm
samt slutligen öfver andra armen och omkring
halsen. Nedre delen af lakanet lindas kring be-
nen. Allt detta utföres så skyndsamt som möj-
ligt. Därpå företager ’medhjälparen långa och
kraftiga strykningar upp och ned öfver kroppen,
ej förglömmande benen och dess insidor, till dess
lakanet blir varmt, hvilket tager !/> till I !/5 mi-
nut. Skulle man härunder känna hufvudvärk
eller tyngd i hufvudet, bör hufvud och hals fuk-
tas med kalt vatten.
Slutligen aftorkas kroppen fort, men omsorgs-
fullt med ett torrt och varmt, ej för mjukt lakan
eller en handduk. Känner man sig frusen eller
trött, kan man åter bädda ned sig en stund, men
bör akta. sig att somna. I annat fall är bäst att
genast kläda sig och taga en halftimmes prome-
nad, om vädret är vackert, eller motionera en
stund i sina rum.
Afrifningarna kunna tagas året om, men bäst
är att börja med dem under den blida årstiden
för att hinna vänja sig. Vid tillfällig förkylning,
hosta, snufva o. d. böra de naturligtvis ej tagas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
