Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UTE-OCH: HEMMA
Sedan mina unghöns begynt värpa hade jag
umgåtts med planen att anskaffa åt dem ett sär-
skildt-ligghus jämte omgifvande gård. Detta 1e-
vererades mig nu fullfärdigt af fabrikören och tog
endast ett par timmar att sättas ihop. Man be-
höfde icke beträda hönshusét för att utföra något
som -helst arbete där, ty äggen samlades från bak-
sidan genom en dörr, vattnet ihälldes genom en
annan dörr litet lägre ned, och huset rengjordes
genom en sidodörr. En matho fästad vid fram-
sidan gjorde det till ett så idealiskt hönshus som
möjligt för kycklingar som måste hållas instängda;
och huset flyttades alltid efter några dagar för att
fåglarna skulle få ny grönföda.
- Under vintern matade jag hönsen med hafre-
grodd, hvilket är mycket proteinhaltigt. Detta
var ingenting annat än god hafre som fått blöta
öfver natten i varmt vatten och därpå utbredts i
ett tumstjockt lager i lådor för att gro sex eller
sju "dagar. Fåglarna tyckte om denna grönföda,
och den, jämte krafsfödan som de nästan alltid
hade tillgång till) såväl som köttskaporna, kli,
vatten och krossade ostronskal, utgjorde deras diet.
Om det lönade sig? Från den första oktober
till första oktober året därpå, inhöstade jag, noga
räknadt, från de tjugu hönorna 3642 ägg, hvilka,
å tre cents stycket, gåfvo mig, sedan alla räknin-
gar blifvit betalda, en nettobehållning på 79 dol-
lars 46 cents för de elfva månader hönsen hade
värpt. Inkomsten från de försålda tuppkycklin-
”Hönsen få röra sig fritt en stund. ”
garna betäckte utgifterna för unghönarna intill
den tidpunkt då de begynte värpa, och foderräk-
ningen var otvifvelaktigt så liten emedan de näs-
tan hvarje dag fingo matrester från köket, om
vintern därjämte potatisskalen, som enkom koka-
des åt dem. Och som sagdt fingo hönsen blott
någon gång springa fritt omkring, och då i skym-
ningen.
Mitt experiment styrkte åtminstone mig i den
åsigten, att man ej behöfver afstå från att hålla
höns enbart emedan man ej är i tillfälle att låta
dem springa ute, då de äfven i fångenskapen
kunna blifva inbringande. Hvad jag åstadkom
med endast tjugu höns kan hvem som helst åstad-
komma med samma antal, och man kan godt hålla
tio gånger så många till, om man förstås lämpar
metoden efter det ökade antalet.
EDEDEDEDEIDECDEDEDEDEDEIEIDEIAECIAEDEDEIDEDECIAECIEDEADEAIAEDI
HANDBOK I HEMBYGDSFORSKNING.
Utgifven af Centralutskottet för hembygdsforsk-
ningen i Finland. Förlagsaktiebolaget Söderström &
C:o. Helsingfors, Pris 3:60.
Mången tycker säkert att vida nyttigare arbete
kan man hitta på än glötandet i gömda urkunder
och snokandet i åldriga minnesskrin och anser kan-
ske »hembygdsforskningen» bara vara ett modernt
påfund, utan betydelse och resultat.
Så är det dock icke.
Intresset för bevarande af minnena från forntid
och förfäder har gamla anor och goda förespråkare.
Henrik Gabriel Porthan — den finska historiens fa-
der — såg med sin klara forskarblick värdet af det
minsta i det största; han gaf detaljgranskningen dess
betydelsefulla plats för kännedomen af folk och fo-
sterland. En annan storman, Jakob Faggot skrif-
ver år 1741 i detta ämne: »Är det billigt att ställa
kännedomen om främmande länder framom vårt
eget fosterlands kännedom, eller kan det för Gudi
och mannom försvaras, att kärnån af riksens ung-
dom, som framdeles skall lägga hand vid riksens sty-
relse och hushållning, icke i tid ledes till kunskap och
betraktelse af fäderneslandet?»
Många andra personer, vetenskapsmän, präster,
landtmätare m. fl. voro verksamma för hembygds-
arbetet, men resultaten gömdes i arkiv och samlin-
gar: te
Dock, utsädet har grott, och i närvarande tid
skrider hembygdsforskningen fram mot stadig till-
växt och lofvande blomstring. I vördnad för min-
nena har folkstammen sitt fäste och fosterlandskär-
leken sin rot. Alla få vara med, alla måste vara med.
De unga, som ha framtiden för sig, söka upp åldrin-
garna, som helst se tillbaka, och utbytet blir en stor
och välsignelsebringande kulturgärning. 5
Centralutskottet för hembygdsforskningen i Fin-
land har i år utgifvit Handbok för hembygdsforskning.
Det är én god bok — den gör en varm om hjärtat;
det är en lärorik bok — den visar oss hvad vi böra
göra och icke få underlåta; det är en treflig bok —
den ger oss reslust och till på köpet fribiljett till out-
forskade områden, dit igengrodda stigar leda, och
till samlingsplatser, där arbetsglada skaror vimla.
Läs bokens rikhaltiga innehållsregister och fånga idén
om detta fosterländska forskningsarbete, studera
den noga, kapitel efter kapitel och känn tacksam-
het mot de många vetenskapsmän och författare som
skrifvit och gifvit oss denna »minnesbok», och mot
alla dem som hängifvet arbetat och arbeta i detta
verk om och för seklerna — lyd sedan hjärtats och
FOR = röst sonr säger: gack du och gör sammale-
es! ae
109
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
