Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UTE OCH HEMMA
nings-processen: För att drifva ut virknålen ham-
rar den olyckliga frun med förtviflans kraft med
en annan virknål (det första till hands varande
lämpliga föremål) i munstyckets motsatta ända.
Men, — missödena hade ännu ej nått sin gräns!
I sin ifver slår hon bredvid målet, och i stället för
att hamna in i munstycket, tränger virknålen
djupt in i handen på den unga frun. För många,
långa ögonblick glömmes nu munstycket totalt.
Det kostar ansträngningar att få ut virknålen
igen, ty ingen vet hvartåt kroken är vänd. Slut-
ligen lyckas det dock, men de båda fruarna äro
mycket bleka och måste lägga sig på hvar sin
soffa med hufvudet lågt och högt under föt-
tefna.
Som af en tyst öfverenskommelse tala de icke
mera om munstycket. — Den unga frun kan icke
sitta ensam hemma tills mannen kommer. Hon
sticker sig bara in i köket och beställer glace till
middagen — ty det är det bästa han vet — och
så går hon ut på en lång promenad. Alla hundar
CAD CAD CAD (AD UA ”QUAD”QUADT (UA (UA QUADT CAD”QADT”UQPT”QUADT (UA CAT QAT”QADQUADT QUAT COAT (AT ”QADTOQAS
AE
få komma med, och deras glädje, så väl som frisk-
heten ute, verkar trots allt uppiggande.
Hon kommer hem samtidigt med mannen, och
under en snabb liten öfverläggning besluter hon
att ingenting säga om munstycks-tragedien —
för än senare.
Men knappt äro de inne, så kommer grannen,
herr H. och räcker åt henne — munstycket med
orden: "»Virknålen fick jag ut med en hoftång
och klumpen följde med virknålen.» —
Hon kunde knappt låta bli att skrika eller
hoppa jämnfota eller göra något annat dylikt för
en fru högst opassande, men herr H. såg nog hur
glad hon blef. Den äkta mannen kunde icke alls
fatta situationen, och fick heller ännu ingenting
veta. Men när han efter middagen satt vid sin
kopp kaffe och rökte en god cigarrett ur sitt »fä-
derneärfda» munstycke, då satte sig hans lilla
fru på braskudden bredvid hans stol och berät-
tade dagens öden, och nu kunde hon så godt skrat-
ta med honom åt det hela. Kaa:
DJURLIF VID FRONTEN.
argflockarna = tilltaga och njuta tillvaron,
precis som under 30-åriga krigets dagar.
Men — undantagandes dessa rofdjur — kan
man säga, att allt annat vilt flydt till lugnare trak-
ter: den gången då truppmassorna öfversvämmade
landet, och det som blef kvar, måste plikta med
lifvet.
Annorlunda med fågellifvet. Småfåglarna flydde,
då kanonerna började dundra, men till de ställen, där
ödeläggelsen var fullbordad oeh den djupa freden och
stillheten rufvade, dit återvånde fåglarna och slogo sig
ner. Mellan öde och röksvärtade ruiner, där ingen
människa mera visar sig, bygga sångfåglarna sina bon
fjärran från ofreden och tumlet.
Krigsskådeplatsens mest karaktäristiska fågel är
kråkan. Denna kloka, försiktiga, grå röfvare har
förstått att anpassa sig förträffligt efter den krigiska
tiden. Förskräckt för oväsen och skott håller den sig
försiktigt dold så länga striden rasar, Efteråt kom-
mer den fram, och man har iakttagit otaliga svärmar,
som kretsa öfver valplatsen. Man minnes de talrika
berättelserna från krigets första tid om döda och hårdt
sårade soldater, som blefvo funna med utstuckna ögon.
Kanske förklaringen ligger i fåglarnas kända benägen-
het för att först och främst hacka ut ögon på sitt byte.
På krigsskådeplatsen drifva flockar af hemlösa
hundar omkring. Några af dem ha alldeles glömt, att
deras förfäder i årtusenden varit »civiliserade». De
stryka omkring och äta lik. Ofta har man måst ställa
till jakter på dessa djur. Ibland har man också tagit
sig an ett sådant stackars kräk, och »tämda» hundar
prägla i hög grad djurlifvet i skyttegrafvarna.
Ännu ett djur har man fridlyst, det är mullvaden.
Kanske därför, att den också gräfver gropar och gån-
gar i jorden.
När man talar om djurlif vid fronten, kan det ha
ett visst intresseatt också säga ett par ord om fiskarna.
Det är ju en känd sak, att soldaterna ofta ha ondt om
lifsmedel, och tyskarna sky ej roffiske. I mindre sjöar
där det är godt om fisk, kastas handgranater i vattnet.
Explosionen dödar eller döfvar fiskarna, som flyta
upp och inhåfvas. Detärsäkraste vägen till att snabbt
och grundligt utrota hela fiskbeståndet i en liten sjö
eller damm.
Sean 3 a Rare
39
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
