Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UPES OCH EMMA
»Hm! Det beror på», svarade hon försigtigt.
»Jag bad för dig i går kvälb, fortsatte han. »Jag
sade: ”Gud välsigne min hyggliga flicka och pappa
och mamma.»
Han boppade nedför trappan, steg för steg,
med ett fasligt oväsen, men hennes hand slöt sig
fastare om hans och hon sade ingenting. -
»Det var strax efter det jag Jäst min bibelvers
om Herrens fjädrar.»
»Hvad?» frågade hon oroligt.
»Herrens fjädrar. Ibland laser jag den, och
ibland en annan vers, och ibland rör jag ihop dem.
Men det är bara när jag är sömnig och det är en
lång vers», sade han stolt, i det han hamnade ned
på golfvet med en duns som kom bronslampan
på den bräckliga balustraden att vackla.
Då hennes bibelkunskap var långt ifrån full-
komlig, iakttog hon en diskret tystnad medan de
slogo sig ned vid frukostbordet.
Plötsligt rusade han upp, stjälpte omkull sin
hafrevälling och. törnade ihop med Dela som just
bar in fiskfatet. »Jag glömde kattungen», för-
kunnade han urskuldande.
Hon var upptagen af att bryta ett bref med
en betydelsefull poststämpel och var fullkomligt
omedveten. om hans frånvaro. Färgen steg på
hennes kinder medan hon läste det, och Bobby
flög oantastad uppför trapporna. Han drog fram
den motsträfviga kattungen från barnkammar-
fönstret där den fridfullt satt och slickade sina
tassar, doppade i förbifarten ned dess hufvud i sitt
lilla sandämbare och marscherade ned igen. :
Hon läste fortfarande, och han gned in sin näsa
med smör och strödde två skedar socker på sitt
hufvud i den trygga vissheten om att ingen ob-
serverade honom.
»Jag tycker om dig», utlät ban sig omsider.
»Gör du det, älskling?» sade hon leende. Någon
annan tyckte också om henne, och hon var myc-
ket lätt om hjärtat. Hon lade motvilligt bort bref-
vet med en blick på klockan. Om tre timmar skulle
Tom vara där.
»Bobby», sade hon »låt oss hjälpa Dela att laga
glace, och sedan skola vi koka karameller, och
äta dem-ute under träden, och jag skall läsa högt
för dig. Vill du det?»
Bobbys hjärta tog ett högt språng; men det
gick icke an att visa sig alltför öfverväldigad. Hon
kunde föreslå ännu mer om man tog allting som
en naturlig sak.
»Vill du först leka ’kapten Bing’?» frågade
han.
De gingo in i-förmaket och Bobby satte föt-
terna på den ömtåliga, sidenbeklädda stolen med
det skulpterade ryggstödet och sjöng med full
hals en rafflande sjömansvisa, mot hvars slut han
begynte våldsamt gunga på stolen, därmed illu-
strerande stormens raseri och skeppets krängnin-
gar, med den påföljd att den lilla Sevresvasen på
bordet bredvid fick en stöt och föll med ett brak
i golfvet.
Sången tystnade tvärt, och den hyggliga flic-
kan kom springande till undsättning.
»Bobby, 0 Bobby, huru kunde du!» utropade
hon.
Han gaf sorgset akt på henne medan bon ploc-
kade upp bitarna. Han frågade ej så mycket ef-
ter vasen, det var hennes goda tanke om honom
han brydde sig om. Hon hade endast varit där
tre dagar, men han ;hade redan förälskat sig i
henne. Huru kom det sig att när man fick grä-
lor enkom för att man skulle ångra sig, så gjorde
man det aldrig, men om någon bara sade »Huru
kunde du?» och kallade en »älskling» och såg på
en med blågrå ögon, så. började ens underläpp
Det gjorde Bobbys, och hans ögon fyldes
med tårar.
»Jag — jag gjorde det inte med flit», sade han
med. ostadig röst. »Min fot slintade.»
»Den kan icke lagas», sade hon och skakade
på hufvudet. »Se, så små bitar den gått i, och
det var mammas vackraste vas! Jag borde icke
ha låtit dig leka kapten Bing. Jag glömmer så
lätt att små gossar äro mycket oförsigtiga. Jag
förstår mig ju icke riktigt på att handskas med
dem.»
I stället för att uppfyllas af förakt eller för-
undran öfver det svagare könets hjälplösbet, kom
detta tillstående af hennes okunnighet och svag-
het honom att öfverväldigas af den djupaste skam-
känsla. Han kastade sig raklång på golfvet me-
dan hon ringde på Dela.
; »Jag gjorde det inte med flit, jag gjorde det
inte med flit!» tjöt han. EE
Fö Dela infann sig och granskade spillrorna med
vredgade blickar.
darra?
149
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
