Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UP ECOCHSH EMMA
»Är någon här?» ropade hon. »Där är en som
söker fröken.»
Mörkret dolde rodnaden som uppsteg på den
hyggliga flickans kinder.
»Du stannar ju hos Dela, älskling, medan jag
är där uppe?»
»Måste du gå?» frågade han jämmerligt medan
hon gick bort mot trappan. »Vi ha inte lagat ka-
ramellerna ännu», tillade han med en glimt af
hopp.
»Jag vet det, kära Bobby; men kanske han icke
kan stanna länge och då skola vi laga dem efteråt.
Nu måste jag gå.»
| »Pratar du hellre med honom än du lagar ka-
rameller?» frågade han och försökte gripa tag i
hennes kjol; men hon flydde uppför trappan och
stängde köksdörren efter sig. - Han följde otröst-
lig efter och hörde hennes röst i tamburen.
»O Tom, jag är så glad att du kommit!»
Han kände sig mycket bitter till mods då han
vred sig under Delas fasta grepp.
»Se nu till att du kan uppföra dig anständigt
medan här är främmande — du är den värsta by-
ting jag någonsin sett. Om du går på så där, blir
du förvandlad till en gammal, krokig gubbe som
ingen känner igen, icke ens fröken Edith. Och
sanna mina ord om du ej tråkar ut henne med att
hänga efter henne hela dagen, hon kommer ännu
att afsky dig.»
»Ånej», sade han tillitsfullt.
oss när jag blir stor.»
| — Dela grinadei det hon ställde undan en kastrull.
»Har man hört på maken! Fröken Edith, hon
ämnar allt gifta sig med herr Townsend, den unga
herrn som just nu är inne i förmaket.»
»Visst inte», sade hau ängsligt.
»Fråga honom bara», genmälte Dela tvärsä-
kert. Han öppnade försigtigt ytterdörren, »Akta
dig att gå nära den där stygga pojken Swyer igen,
eller får du dig en risbastu när mamma kommer
hem», ropade hon efter honom.
Han hoppade nedför trappstegen. Han hade
beslutit att icke gå nära Tommy Sawyer, men nu
gjorde det detsamma., Om den enda flicka ban
brydde sig om tänkte gifta sig med den där gamla
herr "Townsend kunde han gärna vara så stygg
han behagade, ty hon skulle icke fråga efter hvad
det blef af honom.
»Vi ämna gifta
"gynnare i brun lärftskostym, fru Sawyer?
Han gick långsamt öfver gatan och kastade
en liten sten efter Tommys lilla terrier som ma-
sade sig utanför dörren. Han auträffade Tommys
mamma i färd med att taga ut två citrontårtor ur
ugnen. . De voro brungula och glänsande. Han
älskade citrontårtor.
» Vill du ha en bit tårta, Bobby?» frågade hon.
»Det kan du hålla vad om», svarade han raskt
och klättrade upp på stolen närmast-bordet. Det
var ett otillbörligt uttryck i skötet af hans egen
familj, men Tommy Sawyer brukade alltid säga så.
Hon skar åt honom ett stort stycke tårta och
han smålog lycksaligt emot henne.
»Jag får aldrig någonting att äta hemma», sade
han förtroligt, och hon beslöt att gifva honom ett
stycke till när han ätit upp det första.
Här rådde i sanning frihet till kropp och själ,
och här blef man äfven uppskattad. Han bör-
jade tänka att lifvet kanske ändå icke var så dy-
stert som det stundom föreföll. Med yttrandefri-
het och handlingsfrihet och till råga på allt så
mycket citronkaka man bara önskade vore det
ovärdigt att begära mer af lifvet.
Det knackade på köksdörren och en manlig
stämma hördes fråga: »Har ni sett till en liten
Jag
söker Bobby. Han har synbarligen afdunstat.»
Bobby kände igen Townsends röst och gled
ned från stolen. Hellre gå förlustig ett helt dus-
sin citronkakor än att bli nesligt hemsläpad af
sin rival.
Han stod ett ögonblick skräckslagen.
tionen var förfärlig.
»Säg åt honom att jag gåtty, hviskade han och
rusade in i våningen och ut genom tamburdörren.
Några sekunder senare störtade han in i förmaket,
där den hyggliga flickan satt vid pianot med ett
öppet sångstycke framför sig och lät sina fingrar
glida öfver tangenterna. Det var icke »Kapten
Bing», utan »Ich liebe dich.»
»Är det sant?» frågade han med darrande
läppar.
»Hvad då, älskling?» sade hon och räckte ho-
nom handen. Den var så hvit och len.
»Att du tänkte gifta dig med herr Townsend.»
»Ja, älskling», svarade hon vekt.
Han upphäfde ett klagotjut, kastade sig ned för
hennes fötter och borrade hufvudet i hennes famn.
Situa-
I5I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
