Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UTE OCH HEMMA
gift är nämligen att använda taranteln som ett slags
utkläckningsapparat för sitt yngel. Getingen sticker
sin gadd i taranteln, och när denna blifvit förlamad
af giftet, släpar getingen honom bort i en liten under-
jordisk håla och lägger sina ägg på dess rygg, hvarpå
den täcker något öfver den medvetslösa taranteln,
som sedan får tjäna till föda åt getingynglet, då detta
blifvit utkläckt.
Själfva skallerormen förmår icke förskräcka taran-
teln. Det konstaterade man vid ett försök, som an-
ställdes i Kalifornien, då man anbrakte en liten, men
ytterst argsint orm på ett bord i närheten af en vuxen
tarantel. Striden som ögonblickligen tog sin början,
blef hård, men den slutade med att ormen blef liggande
död på valplatsen, medan taranteln spankulerade om-
kring, betraktande sitt verk med synbar stolthet.
Oo EDEDEDEDEDEDEIEDEIEIEIEDEDEDEDEDEDEDEDEDEIE DEDE D Oo
PURPURN,
detta forntidens präktiga och högt skattade färgämne,
har under tidernas lopp blifvit till den grad bortglömt
att man till och med ej var ense om hvad färg den
egentligen haft. Den kommer som bekant från vissa
musselafter, som lefde och ännu lefva i medelhafvet,
vid Frankrikes atlanterkust och i Nordsjön. Det var
naturligtvis uteslutande medelhafsarterna, som an-
vändes under forntiden; skalen af dem finnas också
i stora mängder vid utgräfningat i Atén, Pompeji,
0. sov. I Rom, där purpurindustrin var högst ut-
vecklad, är »Monte testacco», en betydlig höjd, bil-
dad genom hopande af dem. De olika purpurmusslor-
na ha sin färgkraft i en körtelmassa, som ligger längs
" tarmen, och hvars afsöndring är hvit eller gulaktig.
Den består af tre olika ämnen, ett gult, ett äppelgrönt
och ett grågrönt, hvilket mot dagern öfvergår till
karminrödt.
Under ljusets påverkan blir det färglösa eller svagt
färgade körtelsekretet färgadt, då det allt efter ljus-
styrkan på kortare eller längre tid genomlöper en
skala af gult, grönt, blått, ljusrödt, violett och mörk-
rödt. Det uppstår därvid en högst obehaglig lukt af
hvitlök eller dyfvelsträck. I början är denna massa
löslig i vatten, men när den blifvit violett, kan den
ej längre upplösas. Genom tvättning med varmt vat-
ten och såpa ombildas den till ett lysande hållbart
ämne.
I forntiden utdrog man färgämnet ur musslan
medelst hafsvatten, som därpå långsamt fick afdun-
sta, tills färgen blef tillräckligt stark, hvilket ibland
tog en tid af hela 10 dygn. Man färgade icke garnet
eller färdiga plagg, utan ullen och silket, innan det
blef spunnet och väft. Ja, man färgade understun-
dom till och med de lefvande fåren röda och violetta,
liksom man i det gamla Egypten målade apor gröna
och röda till deras ägares förnöjelse. Allt efter den
mängd af färgämne, som användes vid färgningen,
kan man frambringa en hel skala af färger i schatte-
ring från djupt himmelsblått till karmin. Den van-
liga tron, att purpurn var en djupt röd eller violett
färg, är sålunda icke riktig; den omfattar många fär-
ger, hvilka dock alla kunna föras tillbaka till de två
grundfärgerna karmin och violett eller rödt och blått.
Den romerske författaren Plinius liknar den tyriska
purpurns färg med det stelnade blodets. Redan i
assyriska inskrifter och den hebreiska litteraturen
omtalas båda slagen. Därmed är den långa striden,
om purpurn var röd eller blå, afgjord; den är än det
ena, än det andra, beroende på framställningssättet.
Man hade äfven grön purpur. Plinius liknar den vid
hafvets dystra gröna färg i storm. Äfven till tyger,
som skifta i flera färger, synes purpurn ha varit an-
vänd. Den har sålunda ersatt en stor mängd af nu-
tidens olika färgämnen, som voro okända i forntiden,
och som väl icke äro vackrare än den, men lättare att
frambringa och säkert hållbarare.
Egendomlig är purpursaftens färgförändring i sol-
ljuset, hvilket gör den användbar vid fotografering.
»Purpurfotografier» har man framställt på hvitt silke
i klart solsken under 3 å 5 minuters exponering. Den-
hela, voro, som sagdt, bortglömda både af industrin
och vetenskapen. Men hos folken bibehöll sig kun-
skapen därom här och där. Sålunda berättar en för-
fattare, att norska bönder vid västkusten år 1769
begagnade körtelsaften af en purpurmussla till att
märka sitt linne med, och att märkningen först var
grön, därpå svart och slutligen purpurröd.
Det är i synnerhet fransmannen Tjacazo-Duthier,
som genom sina omsorgsfulla undersökningar och
försök har bragt klarhet öfver detta forntidens färg-
ämne, dess framställning och dess användning.
169
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
