Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UTE OCH HEMMA
föremål. Det är icke alltid medveten grymhet
som ligger till grund för ett dylikt handlingsätt,
men snarare en social nödvändighet: ’ Kinesen
gifter sig vid mycket unga år och i motsats
till oss lefver han mera för den förgångna tiden
än för framtiden (förfädersdyrkan). Han har
ofta svårt att uppbringa de existensmedel hans
stora familj kräfver, hvarför döttrarna blifva de
första som offras för familjen. I lyckliga fall
blifva dessa fattiga öfvergifna varelser konku”
biner eller chanteuser, men de flesta af dem
hamna till speciella ’asyler eller bordeller där
de föra en beklagansvärd existens och duka
ofta under af hunger.
Den lagligen gifta kinesiskans öde, fastän
icke direkt afundsvärdt, erbjuder dock trösten
om en lugn och ärad ålderdom och en möjlig-
het att uppnå den högsta kinesiska lyckan: att
efter döden blifva ärad som en »stammor».
Däremot är den ogifta kvinnans öde så fasans-
fullt att det trotsar hvarje beskrifning, män-
nens sinnlighet eller fåfänga förskaffar henne
stundom för en kortare tid sken af lyx, men
hon har ingen möjlighet att uppnå en människo-
värdig existens och förblir hela sitt lif slafvinna
i ordets fruktansvärdaste bemärkelse. Vikunna
därför förstå den kinesiska familjefadern då han
med en instiktiv förfäran mottager underrät-
telsen om en flickas födelse samt att han blott
önskar sig söner och att han förskjnter” en
hustru som föder honom endast flickor samt
anser heune som ur himmelen utstött.
I Kina lefver endast mannen, kvinnan vege-
terar som en svag skugga vid hans sida. Skall
en (segerrik?) revolution någonsin kunna för-
ändra denna stolta civilisation och detta »Asiens-
vidunderliga förnuft» såsom Nietzsche engång
benämt det.
WRNRWIRNVWMRWIRNRWVRNWVRNNNKVRVRWVNVKNVNK
MED SERBERNA PÅ DEN STORA RETRÄTTEN
af Mrs St. Clair Stobard.
Öfversköterska vid den i Serbien arbetande amerikanska ambulansen.
Öfversättning för Ute och Hemma.
et var om hösten 1915, vid tiden för serbi-
D ska arméns allmänna återtåg. Från april
till september hade vår ambulans varit
stationerad i Kraguievatz, där vi främst verkat
bland den fattiga, civila befolkningen. Ännu
voro trupperna, uttröttade och försvagade sedan
föregående krig, icke med i den blodiga leken.
Andlöst inväntade de ögonblicket, då de skulle
blifva tvungna att resa sig som en man, till för-
svar för hem och härd, folk och fosterland.
I oktober erhöllo vi tillåtelse att få följa armén
till den aktiva fronten. - Glada drogo vi åstad: en
öfversköterska, två kvinnliga läkare, fyra sjuk-
systrar, kokerska, min sekreterare, två sanitärer
och sex chaufförer: "Trossen bestod af sex af hästar
dragna åkdon och sex motorvagnar. Till eskort
erhöllo vi sextio serbiska soldater, stående under
mitt direkta befäl. På vägen till Nisch njöto vi af
en järnvägsresas bekvämligheter. Men så var det
slut. Nästa gång jag satt i en järnvägsvagni var i
Italien på väg till Brindisi och hem.
Vid Palanka, där en enda serbisk division höll
stånd emot en tredubbelt starkare fiende, fingo
vi våra första sårade. I trots af motståndarens
öfverlägsna artilleri och grofva kanoner stodo våra
soldater sig tappert. Ja, de till och med avanserade
något. Vår ambulans följde efter tätt i spåren. I
alla de byar vi passerade, anlade vi förbandsde-
påer. Snart var dock serbernas motstånd bru-
tet. Vid Barchinatz började den stora reträtten,
som varade i tre månader. Ända till det sista
hoppades vi på hjälp. Men då denna uteblef,
återstod endast, att steg för steg utrymma landet.
Vid hvarje rastställe tillfördes oss patienter.
Så väl jag minns en kväll i november! Just som
vi spänt ur våra trötta ök och rustat för natten,
inlöpte befallning om att oförtöfvat draga vidare,
Hvad återstod väl annat än att åter spänna för
184
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
