- Project Runeberg -  Ute och Hemma. Illustrerad tidskrift /
188

(1916) Author: Hanna Rönnberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

UTE OC EE-RE NEM ÅA

»STOCKHOLM»

Resebref för Ute och Hemma.

etta blir alls icke något sakta och stillsamt
nynnande af den gamla operettmelodin:

»Ja, ni har ingen aning
hur härligt Stockholm ler,»

utan det blir en Atlanterfärd i sol och blåst och
fagert färdeväder med den svenska ångaren Stock-
holm. Resan gick från New York via Kirkwall

(Orkney-öarna) till Göteborg. Senare besöktes ju
också Mälaridyllen med den ’Tessinska kunga-

lådan, men den är ju skildrad sina sju och sjuttio
resor, så att därmed kan anstå för denna gång.

Alltnog. - Bakom oss i kvällens begynnande
skymning och dis utsuddades konturerna af sky-
skrapebärget på Manhattan halföns spets. Coney
Islands lågor blänkte sitt afsked åt oss, fyrarnas
blinkande eldar visade vägen, Sandy Hooks san-
diga landtunga svann mellan dyningar — och
snart sjöng hafvets bas omkring oss i natten.

Afskedet från den nya världen låg ännu som
en vemodsstämning öfver ens sinne, där ekade
»sista ord» och: välkommen åter! Hemåt borde
det ju ha sjungit och jublat. Men — gick tan-
ken dit i förväg, blef det mörkare färg på ve-
modet, det blef dystert och tungt. Ej utan orsak,
ty alltför väl var det kändt hvilken järnnäfve som
här kramade om all utveckling, hvilka snaror, som
snörde samman struparna, och från den maran
fanns föga utsikt om räddning.

Men hafvets vidgade horisont, friska vindar och
vågor som piskades till brusande skum, skingrade
tankarnas svårmod. Atlanten bjöd igen sina hvil-
samma dygn åt all trötthet. Isoleradt bekvämt,
allena med själfvalt sällskap (böcker) gick färden
österut.

Allena? Till en början blott. Snart trängde
sig medpassagerarna fram och pockade på upp-
märksamhet. Enstöringslynnet försvann för den
som lagt sig till med det. Amerikanarna ombord
hade kastat all stelhet åsido sin vana trogna, och
småningom utvecklade sig ett stillsamt familje-
umgänge, med pröfvande försök till kotteribild-
ningar.

Ett kotteri, som höll samman trots de värsta

meningsskiljaktigheter och den prydligaste dumhet
i frågor, som diskuterades, hvar den s. k. » politiska
hörnan». Den dominerande var en långhårig
socialistagitator, amerikaniserad i detta ords sämre
bemärkelse, talträngd och med lindrig rätt att kalla
sig socialist. Så godt jag kunde finna ut af hans
resonnemang var han mera anarkist än socialist,
hvilket ingalunda hindrade honom att ge lika stor
sympati åt hvardera dessa riktningar, och i sitt
resonnemang sammanblanda dem på ett särdeles
begreppsvirrigt sätt. Han gick i publiken, ty den
var naturligtvis okunnig, bestod af en läkare, två
gulascehare, två sjuksköterskor, första maskinisten,
en kapten och kassören ombord, En enkel arbe-
tare med något hum om ekonomi och politik hade
förvisso snarligen lyckats haka upp den skrode-
rande herrn, som myste och mös åt första klass
passagerarnas bifall.

På visst sätt ärligare var” ett annat kotteri.
Ty det lade inga lärda later i dagen, inget poli-
tiskt intresse, utan placerade sin energi på ett
vederhäftigt och allvarligt sätt i kortspel, flirt;
cigarrer och sprit.

Mellan dessa två sällskap fladdrade så de rot-
lösa och sällskapslösa. Bland dem ådrog sig i synner-
het mr. Smith, bryggaremiljonären, en viss upp-
märksamhet. Redan i resans begynnelse preste-
rade han en oväntad frikostighet mot sina med-
resanden. Och ju längre tiden framled och ju
oftare han släckte sin ständiga törst, desto vidare
former tog frikostigheten. Det var frukter, cigar-
rer och öfverraskningar öfver lag. Han njöt som
ett välfödt gossebarn af att se sina gåfvor mottas.
Och en vacker dag annonserar han sin födelsedag.
En hvar visste att nu väntade något värre, och
mr Smith lyste och sken af inre tankar öfver en
innehållsrik kväll, då hans slantar igen kunde
rulla: lite mera än vanligt. Redan nu gick »dol-
lar bills» i stadig vandring till betjäningen, och
när kassörens biträde kom upp med blanketter
för passagerarna att ifylla olika personliga upp-
gifter, fick han i utbyte för blanketten af mr S.
en. vacker 10 dollars sedel. Mr S. satte sig i
skrifrummet för att ifylla blanketten, men hade

188

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:40:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/utehemma/0260.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free