Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UTE-OCH HEMMA
TILL VÅRA ÄRADE LÄSARE.
fter grundligt öfvervägande har Ute
och Hemmas redaktion dock beslutat
för nästa år upphöra med utgifvande
af tidskriften. Vibeklaga att vi äro tvungna
att fatta detta beslut och därigenom ej vill-
fara en stort del af vår läsekrets önskan om
tidskriftens fortsatta bestånd. Vi äro glada
och tacksamma för alla sympatiyttringar
och löften om bistånd i denna svåra tid,
men efter noggranna kalkyler måste vi dock
trots ett möjligen större prenumerantantal
och prisets höjande till 8 mk afstå från ut-
gifvandet af Ute och Hemma.
Det är med tungt sinne vi taga detta steg
ty vi ha fått röna många bevis på att vi
verkligen kommit i kontakt med vår läse-
krets, att vi fyllt en plats och att vårt ar-
bete ej varit förgäfves.
Med ett hjärtligt tack för de gångna åren.
REDAKTIONEN.
JA0OR][AOR][A0R]JaOR|a0RJer0R AR ORMiananan=toR|t0RA0RAr0R]Ar0R [OR AON]
HJÄRTAT.
Novell af K. Ekman.
an var lärare i ett ryskt gymnasium,
H hon dotter till en fattig präst Det
var knappt att de kunnat gifta sig och
än knappare var att lefva sedan, i synnerhet
efter det att ett barn kommit i huset, en länge
väntad och därför mycket älskad son. Öfver
sommaren, då han ju var ledig från skolan,
bodde de i en liten villastad vid Finska viken, dit
förnämare borgarfamiljer- sommartid brukade
draga sig:
De uppväckte mycket löje, då de om kvällar-
na voro ute med sonen, för att promenera. Han,
mager och mörklätt, med ett mildt Kristus-
ansikte med ögon underbart milda och ödmjuka,
såsom man ser dem hos djur, som länge lefvat
i fångenskap, klädd i svart långrock, kantsliten
och . grönskiftande, körande gossen i en liten
skranglig barnvagn och gående så snabbt att
de vida skörten fladdrade efter honom som
vingar. Hon, äfven mörklätt och mager, med
håret i tvenne »knyrror» vid öronen, och ögo-
nen stora mörkgrå och ständigt fuktiga, hou
bar en brokig siden sjal kastad öfver skuldrorna
och tofflor kippande på fötterna. Så gingo de
utan att tala endast seende på den lille i vag-
nen, som utgjorde allt det de ägde.
Hemma voro de så tysta att husvärden
aldrig visste om de voro inne eller ej, utom
då den lille ibland gaf sig till att skrika, skrek
i tärapå en timme, för att sedan plötsligt tystna
och tiga i ett par dygn. Äfven hemma talade
de sällan. De hade så länge väntat på att få
gifta sig att all den glädje de haft, försvunnit
med tårarna och bönerna, då de sett sina för-
hoppningar grusas.
Så gingo dagar och år. Vintern, i guver-
nementsstaden under en ständig kamp mot köl-
den, som med de väldiga snömassorna kom
bitande | kall, trotsande de tjockaste väggar.
Sommarn i villastadens brokiga badortslif, som
ändå gick dem spårlöst förbi, i den tystnad
och ensamhet med hvilken de omgåltvo sig.
I en sådan stillhet, i en sådan ostörd frid,
växte sonen upp. Han var liten och mager
som föräldrarna, han fick faderns ödmjuka djur-
ögon och moderns lätta, liksom sväfvande gång.
Han var svag, klen och stilla men ibland
plötsligt och omotiveradt brast han ut i gråt,
eller rasade han, skrek och förbannade som en
vansinnig. Så blef han ’åter som förut gick
och log med ödmjuk blick, sökte liksom skydd
hos fadern eller modern undan något han
fruktade. Han fick friplats i det. gymnasium,
där fadern lärde, läste samvetsgrannt sina läxor,
198
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
