Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UTBSSOCH FH EMMA
sammalunda skulle det mycket lätt ha gått den
som tillverkade skosvärtan. På detta vis kunde
vi fortsätta, men vi vilja nu låta den brådskande
affärsmannen lämna sip sängkammare för att sätta
sig tillbords.
Härinne börjar samma historia, historien om
svafvelsyrans oumbärlighet. Den vackert dekore-
rade koppen vid husfaderns kuvert skulle icke ha
fått sina fina guldornament, om icke svafvelsyran
hade hjälpt till att upplösa den ädla metallen, och
skedens och gaffelns silfver skulle kanske ha stan-
nat i grufvorna, om icke den allt besegrande
svafvelsyran hade varit på sin plats. Men låt så
vara, koppen skulle ha kunnat undvara sina guld-
prydnader, och herrn i huset skulle ha kunnat äta
utan att begagna silfversaker, men hvad som skulle
ha varit obehagligare att undvara hade varit
brödet till morgonmåltiden. Rågbröd eller hvete-
bröd och svafvelsyra — de kunna då absolut icke
ha något att. göra med varandra, lär väl någon in-
vända. Fråga då bara landtmannen, om han vill
undvara de olika slags konstgödningsämnena och
han skall svara: »Nej.» Och fråga fabrikanten,
som tillverkar dessa, om han vill undvara svafvel-
syra och dess föreningar, och svaret blir otvifvel-
aktigt äfven: »Nej.» Affärsmannen har nu intagit
sin morgonmåltid. Nu skall han ögna igenom
morgontidningen. Här möter den beskäftiga syran
åter upp och gör sina kraf gällande. »Hur skulle
det ha blifvit papper af trät och hur skulle tryck-
svärtan ha tillverkats utan min hjälp?» skall den
med berättigad själfkänsla fråga.
Den är som hustomten: hvad man än före-
tar sig och hvar man går och står, följer den
med.
Vi ha hört om det trångmål, i hvilket man på
många håll inom industrien befinner sig, medan
man har svårt att få tyska färgämnen, men detta
är en ren bagatell i jämförelse med den omhvälf-
ning som skulle äga rum, ifall världsindustrien en
dag stod utan svafvelsyra. Hvarken krigiska eller
fredliga företag skulle kunna trifvas.
Ofverallt inom civilisationens råmärken spårar
man svafvelsyrans inflytande,
TR BF FA fa Sr SF LR SF SF SF Fa FA (Fa SS SF SF SF a FA Sa FA FO Sa FA SF SF FA LOG Fa SF FA Fa a FA RS SSF SFR SA SA FA SF SF SF a NR SF FR SA FA LF SF FA FR FA SA MF SFR BR LR SR NR UR UR AR SR SA NA LR SR
TIGGARNA I SOLENS RIKE.
som Kina. Hvar man går möter man dem. Och
utmärkt organiserade äro de.
Om en man står och tigger i en affär, får en
annan tiggare inte samtidigt komma in. Följden
är, att’ butiksinnehafvaren låter tiggaren stå där tim-
tals, innan han till slut kastar till honom några
cash. En cash är lika med en tiondels öre. Det
händer nästan aldrig, att tiggaren får gå utan att
ha fått något. Om affärsmannen nekar att gifva
något, utsätter han sig för tiggarens hämnd, och
den är inte att leka med.
De ha många olika sätt att hämnas på. Ett
af de oftast använda är att de passa på, när en
kamrat håller på att dö. Då släpa de under mörk-
ret den döende till affären och lägga honom, om
det är möjligt, på själfva disken. Så ge de ho-
nom hans sista dos opium och lämna honom. De
ha fått hämnd. Ty saken är, att den kinesiska
lagen stadgar, att om en okänd person dör på
gatan utanför eller i ett främmande hus, måste
ägaren af huset bekosta begrafningen.
Ett annat sätt att hämnas består i att de sätta
eld på affären till nyåret. Det var nämligen förr
mycket brukligt, att en handlande, när han ej
kunde reda upp sina affärer, tände eld på hela
butiken till nyåret, innan bokslutet skulle upp-
gifvas. Han fick då ut försäkringssumman och
började affären på nytt Vid det kinesiska ny-
]: något land i världen har så många tiggare
året inträffade därför förut flera eldsvådor än el-
jes på bela året. Nu har emellertid brandförsäk-
ringsbolagen satt stopp därför — brandförsäk-
ringen gäller inte en vecka före eller efter nyåret.
Passa då hämnarna på att under den tiden sätta
eld på butiken, så lider affärsmannen en stor
förlust.
Om en af de fattiga kineserna får ett sår på
sin kropp, försöker han inte att läka det, tvärtom
gör han allt hvad han kan för att förvärra såret.
På ett sådant sår lefver han, tills han formligen
ruttnar bort. Man kan se förfärliga saker af det
slaget i de kinesiska städerna, En man t. ex.
med benet svart af flugor — man anar med en
rysning, hur det skulle se ut, om någon vore så
barmhärtig att jaga bort dem. Men ingen ser på
honom ens.
En människa är ingenting värd i ett land med
så många invånare och en kines räddar aldrig en
annan ur en lifsfara, äfven om han lätt kunde det.
Ching-Fong och Tong-Hing äro t. ex. ute:
Ching-Fong faller och bryter benet. Men tro inte,
att Tong-Hing rör ett finger för att hjälpa ho-
nom. Nej, han går helt lugnt därifrån och låter
Ching-Fong hjälpa sig själf, bäst han kan. Om
Tong-Hing hade hjälpt honom, så skulle han
efter kinesisk uppfattning vara pliktig att försörja
honom för framtiden. Så Tong-Hing aktar sig
nog.
204
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
