Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UTE OCH HEMMA
Det låg en stor själ gömd bakom detta sköflade
yttre lif. TLinjernas skönhet i hennes härjande
ansikte vittnade än om en stark andes öfverläg-
senhet och sin varma människokärlek hade hon
sått ned ända in i tredje led. Hon var den nästan
mest anlitade i samfundet, ty hennes uppgift var
att »taga upp» alla de maskor, som de små fällde.
Och detta skedde stundligen.
ha omkring sig tre, fyra småttingar, som väntade
på sina arbeten, hvilka hon sedan med ett små-
leende återräckte i tur och ordning. Hon var
den lilla 4 åringens mormorsmor.
Det rådde därinne i hyddan en harmoni och
en fridens stämning, som klart gaf tillkänna att
en god genius sammanhöll detta lilla, undangömda
samhälle.
Vi fingo höra att dessa mödrar i tré genera-
tioner hade stiftat denna barmhärtighets-asyl,
för att skänka ett hem åt de fattiga barn, hvil-
kas föräldrar hela dagen voro ute på arbete.
Jag brann af längtan att få ge något åt. de
små, men då vår kassa var skrämmande liten —
vi hade redan i flere dagar förgäfves väntat på
förstärkning hemifrån — ja, så liten att vi när
som hälst kunde vänta oss en hotellutVisning,
måste donationer inskränkas till — en chokolad-
kaka (!), som jag för min sista lire köpte de små.
Ibland kunde hon :
Såväl barnens fröjd som utdelningens allvar glöm-
mer jag aldrig.
Den unga lärarinnan gick i rad, börjande från
den ena ändan af halfeirkeln, och bröt en liten
bit åt hvar och en. Barnens ögon strålade. Oak-
tadt ransonen blef allt mindre och mindre, be-
farade jag dock att hennes egen lilla pia, som var
den sista i ledet, skulle bli utan. . Modern måtte
ha haft samma aning, ty med ens blef utminu-
teringen minimal. När turen slutligen kom till
den lilla med ängla ögonen, utgjorde trakterin-
gen bokstafligen endast en smula. Den lilla sneg-
lade på grannen invid sig, jämförde portionerna,
stoppade sedan de små fingrarna i munnen och
fick den mest rörande, bedröfvadt missbytta min.
Kort därpå sade lärarinnan halfhögt något
på italienska, och blixtsnabbt reste sig alla bar-
nen och skreko på en gång: »gra-zia signo-ri-na»
med gäll, hög diskantröst och med en rytmisk
precision, som var af bästa verkan.
Sällan har jag försatts i en så rörande stäm-
ning och sällan har jag så lidit af bristen på
pengar som denna gång. Mitt hjärta grät. Skän-
kande vår djupaste aktning och beundran aflägs-
nade vi oss, medförande rika minnen. Dagen
därpå lämnade vi Sicilien och reste öfver till Nea-
pel.
Selma Kajanus.
OC0OO0ORODRDOO0ONRO0O0000A00R0OB200R0O000000000O0000000000CO0000000000000000C0BUO00000000000000000000000000000600000000000004
ETT MINNE.
För Ute och Hemma.
et är länge sedan. Det var om sommarn.
Jag var en pojke på tio år, och hon vär
omkring sju. Hon var en liten judeflicka
och hette Raja och hon var den första mänskliga
varelsen, i hvilken den vilda gossen förmodade
ett olikartadt väsen. Hennes föräldrar hade om
våren flyttat in i en liten sidobyggnad på vår
gård. — Sedan dess kände jag Raja.
— Hon var vacker. Så tycktes det mig åt-
minstone. Hennes gestalt var sirlig och fint byggd.
Hon ägde den där främmande skönheten, som
är egen för sydländska typer. Stora, mörka ögon
hade hon, outgrundligt djupa. Och hennes späda,
brunaktiga ansikte var infattadt i svart lockigt
hår. Silkesmjukt ringlade sig lockarna öfver hen-
nes panna, och silkesmjuka ögonhår beskuggade
hennes ögon. De voro mycket allvarliga och
stilla, dessa ögon. Men när hon log, strålade de
i ljusnande glans, och ett förklarande sken gled
öfver hela det unga ansiktet. — Jag har aldrig
sedan sett en människa le, såsom Raja, så soligt
och ljust . . . och sådana mörka, allvarliga barna-
ögon har jag aldrig mera sett.
— Många år äro förflutna sedan denna som-
mar. Lilla Raja har redan länge-varit fullvuxen.
Och jag vet ingenting mera om henne. Men jag
236
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
