Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Byn bland bergen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
17
icke vidare vilja bekymra sig om dem. Uppenbarligen
var den samlade kretsen sig sjelf nog; i förhållande
till verlden utom sig var den fri från både ärelystnad
och hemlighetsmakeri.
Man må icke klandra geheimerådet derför, att detta
förbi-seende af hans person i viss mån förtröt
honom. Lyckligtvis var han emellertid icke blott
geheimeråd, utan äfven menniska, , en genomgod
och hederlig man, och han lät sig tåligt nöjas med
att påtagligen bildade män här gjorde sig skyldiga
till en försumlighet mot honom och hans kamrat. Det
rent menskliga intresse för detta ställe, som hos
honom vaknat alltifrån hans sammanträffande med
den lille Steffen, motvägde fullkomligt alla andra
intryck. Han fann tillochmed en anledning till att
ursäkta hufvudpersonerna i sällskapet, just emedan
de tycktes vara män af bildning, deri, att de utan
tvifvel hade ett vigtigt skäl till sitt besynnerliga
uppförande, ehuru han icke förmådde genomskåda det;
och härigenom visade han sig sjelf .bäst som en man
af sann bildning.
Förhandlingen tog sin början. Den förste bland de
sist anlända tre männen afgaf en redogörelse, som
i hög grad öfver-raskade de begge tåligt väntande
åhörarne och övertygade dem, att just talaren var
den sökte Muller.
«I dag slår den stora befrielsetimman», började den
svartlockige, «hvilken lofvar eder nyfikenhet snar
tillfredsställelse och i vår bys häfder betecknar ett
nytt tidehvarf, emedan denna nu ställes i jemnbredd
med Paris, London och Newyork.»
På dessa med komisk högtidlighet uttalade ord,
genom hvilka de begge uppmärksammaste åhörarne för
ett ögonblick nästan kände sig träffade, följde en
skallande skrattsalva och en allmän handklappning,
som de begge främlingarne icke visste huru de skulle
tyda. Förklaringen uteblef likväl icke länge, ty
talaren fortfor:
«Såsom eder utställningskomités redogörare har jag nu
fått det angenäma uppdraget att till alla närvarande
och frånvarande deltagare i vårt stora förehafvande
uttala den lifligaste tack der* för, att J samtligen
hafven hållit edert löfte att lägga band på eder
nyfikenhet. Så vidt vi åtminstone kunna döma derom,
hafven J alla hållit edert ord att i^ke bekymra er
om, hvad andra skulle åt komitén öfverlemna till
utställning, samt att lika-
Rossmässler.
. ^
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
