Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Byn bland bergen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.18
ledes för de andra hemlighålla edra egna
utställningsartiklar. Detta vill i sanning säga
mycket, särdeles i betraktande deraf, att många ibland
oss - äro gifta.»
Nytt skratt och ny bifallsstorm från de glada
åhörarnes sida beledsagade dessa ord, på hvilka nu en
i allvarligare ton hållen fortsättning af redogörelsen
följde.
«Det största rummet, som kunde uppspanas i byn,
en stor ljus vind i min smedja, förmår knappt
inrymma alla de före-mål, som blifvit oss lemnade
till utställningen, och jag kan äfven i mina begge
kollegers namn i sanning med stolthet säga, att många
större samhällen skulle kunna afundas oss de bevis
på vår mångsidiga, ja man kunde säga uppfinningsrika
flit, hvilka J i morgon skolen se utstälda och bland
hvilkas stora mängd mången af eder skall få svårt
att igenfinna sina egna artiklar. Visserligen skola
inga skådelystna skaror hitströmma, inga prismedaljer
och offentliga loford, inga tidningsartiklar komma
att hedra det, som är mest framstående vid denna
utställning. Men så godt är det. Vi äro icke några
medtäflare om ett yttre pris, vi äro blott arbetare
för samma mål och i samma anda. Men vårt mål är
utvecklandet af den i och utom oss liggande kraften,
vår anda är det för naturen öppna sinnets ande. Detta
öfverensstämmer ock med det valspråk, som utgör
rättesnöret f5r vår lilla krets: ’fridsamt för och
med hvarandra’. Vi begära icke någons erkännande. Vi
vilja vara oss sjelfva nog.»
De sista orden betonades starkt och voro tydligen
ämnade för de begge vännernas öron. Men de kunde icke
såra dessa, ty de utsade blott med en bestämdhet,
som af bildade män icke kunde missförstås, att man
icke sökte offentligheten, den offentlighet, som
verkar förledande. Skulle likväl de begge vännerna
det oaktadt hafva missförstått de uttalade orden,
så skulle de också snart hafva nödgats inse sin
villfarelse och orättvisa, ty talaren fortsatte
sålunda:
«0ch nu vänder jag mig till de tvenne herrar, hvilka
en särskild händelse just i »dag och, såsom jag
hoppas, äfven för ’morgondagen har fört i vår dal
för att i viss mån representera den stora verlden,
för hvilken vår sträfvan väl icke behöfver dölja sig,
men hvilken vi ännu mindre uppsöka. Tillåten oss,
att, i vår egenskap af denna dals beherrskare, helsa
eder väl-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
