- Project Runeberg -  Utflygter i naturen och hvardagslifvet /
20

(1874) Author: Emil Adolph Rossmässler Translator: Carl Hartman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Byn bland bergen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

s–- ’*-vr^^>^:^:’^^-*jfr-^^y^ .,
."v^? "v ..<? w;. ’-v^’1–v>^–^^
"v l

(- ’ /’. V."- ’"V. ’""’f ’ ’’. ’ ’
. ", ’" J’( :-_; ^*-v ’*7-^’V ’.-’ .
">

20

3. Personer.

Då geheimerådet och Keinhard följande morgon
uppvaknade, var dalen uppfyld af en tät dimma. De hade
gjort sig en så angenäm föreställning om den stundande
dagen, att de nu blefvo obehagligt oroade af tanken,
att väderleken möjligen skulle verka störande på
harmonien i den väntade njutningen. Deruppe från
den midtöfver belägna bergkammen nedblickade de
pyramidfor-miga granarne såsom gråa och spöklika
dimbilder, liksom hade de under natten dött och
deruppe blott qvarlemnat sina skuggor. Detta förde
dem ut utanför dörren, hvarest tvenne med bräder
tungt lastade vagnar just stodo i beredskap att afgå.

Då våra bekymrade resande kastade pröfvande blickar
rundt omkring sig och uppåt himmelen, lugnade
dem värden, som stod i dörren,* med tröstande
försäkringar.

Dimman sänkte sig. Längst upp mot zenith blef
hon småningom allt tunnare och genomsläppte allt
tydligare himmelens klara blå, i den mån dimhöljet
sönderflöt i dunstlika molntappar, genom hvilka den
ännu lågt stående och bortskymda morgonsolens ljus
framskimrade. Det dröjde icke länge förrän striden
var afgjord, och solen segrande steg upp öfver höjden
bakom värdshuset samt förgylde träden, hvilka ännu
för några få minuter sedan blott hade utgjort gråa
skuggor.

Då det sista dimmolnet skingrat sig, lyste hela dalen
i lefvande friskhet, ty alla färger förhöjdes nu af
morgondaggens fukt.

Geheimerådet glömde sin läkares föreskrift att undvika
den fuktiga morgonkylan och hängaf sig åt den länge
saknade njutningen af detta sköna naturskådespel. Det
var icke heller underligt, att den plötsliga
öfvergången från det dimmiga grå till ett redan
af höstens brokiga färger smyckadt bergslandskaps
strålande färgblandning mägtigt grep honom.

«Ack, huru mycket få icke vi nordtyskar undvara
bland våra enformiga massor af hus, der- visserligen
himmelen äfven uppför dylika morgonförvandlingar,
men hvarvid jag, sedan dim-gardinen blifvit uppdragen
eller fallit ned, på sin höjd kan se, att kanarifogeln
i fönstret midtöfver allt jemt hoppar muntert

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:40:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/utflygt/0028.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free