- Project Runeberg -  Utflygter i naturen och hvardagslifvet /
28

(1874) Author: Emil Adolph Rossmässler Translator: Carl Hartman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Byn bland bergen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

28

kommit till något ’tilldess1. Jag nödgades med
våld rycka det stackars barnet undan sin fars
misshandling. Pojken har ännu två år qvar i skolan,
och under dem skall han väl, som jag hoppas,
slutligen blifva botad för sin nästan till mani
utvecklade förstöringslusta och håg för okynne. Han
är ju den ende bland mina fyratiosex lärjungar, som
gör mig allvarligt besvär och bekymmer. För öfrigt,
ni gossar, fån J icke glömma hvad herr pastorn härom
sist sade er: låten icke snickar-Kalle umgälla, att
han är så vanartig. Om J stöten honom bort från er,
så blifver han blott alltmera vanartig.»

Barnen hade i sin ännu sjudande harm öfver
snickar-Kalles nidingsdåd mot träden halft misstroget
afhört förmaningen och rusade nu den inträdande
fadren till mötes, för att fråga honom, som jemte
Muller just kom i dörren, «om det då icke snart skulle
blifva något utaf».

Men äfven alla de öfrigas ögon vände sig frågande
till de inkommande, hvilka uppmanade de väntande att
följa sig.

Endast Krauss, Muller och Faber kände till de utstälda
artiklarne, ty de hade ordnat dem. Alla de andra voro
i större eller mindre grad okunniga om dem. Säkert
var, att det icke skulle blifva något storartadt att
se; men alla kände sig genomträngda af en känsla,
som om de hade något af vigt för sig. Särdeles var
detta fallet med geheimerådet och Keinhard. Den förre
hviskade till sin ledsagare:

«Jag kan försäkra er, att vid mitt första besök i
verldsutställningen i London mitt hjerta icke klappade
så häftigt, som i detta ögonblick. Det ligger ju också
något stort i goda menniskors endrägtiga sträfvan
för ett nyttigt ändamål.»

4-. Utställningen*

Krauss förde sällskapet först till den med guirlander
prydda gårdsporten, som ledde till verkstäderna. Der
funno de redan för sig en skara väntande. Då Krauss
närmade sig dessa, till-ropade de honom viftande med
hattarne ett glädtigt «lycka till!»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:40:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/utflygt/0036.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free