Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vägen till anden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i’ .*.’ " > ": / ’: .’ .’. .
-
’ ’ *
67
således en till en kropp förenad stilsats, hvilket
äfven det från grekiskan hemtade namnet vill
uttrycka.»
Under tiden hade redan en ansenlig stapel samlat sig
framför flickan, som mottog arken. Maskinen fortsatte
lugnt sitt arbete. Allt detta jemte de erhållna
upplysningarne hade gjutit ett skimmer af förtjusning
öfver den unga fruns vackra drag. Hennes strålande
blick rigtades fall af tacksamhet mot hennes man,
som hade beredt henne denna njutning. Hon tycktes i
detta ögonblick djupt känna, att det för en qvinna
inom den förmögnare klassen finnes något, som är
ädlare, än att glänsa i salongslifvet, och måhända
hade hennes man just för afsigt, att låta denna känsla
hos henne utbilda sig till sedligt, medvetande.
«Vägen till anden börjades med långsamma steg och
på en oren mark, men snart skuddade den kraftfulle
vandraren, som icke är annat än anden sjelf,
stoftet från sina fötter och ilade med bevingad fart
framåt. Här se vi honom flygande nalkas målet. Dock
nej», tillade Kegina tankfull och rättande sig sjelf,
«här är ännu icke hans mål. Jag uttryckte mig ej
heller i går rigtigt. Andens väg till anden - så
borde jag hafva sagt.»
«Du hade likväl rätt så som du sade det, min
kära Regina. Ty hvad är det som finner vägen till
anden? Blott anden sjelf. Han genomilar den långa
raden af kroppsliga ämnen, i det han ur hvart och ett
suger lifskraft och i hvarje menniskohjernå har han
sin rot. Du tänkte ju icke på en enskild menniskas
ande, till hvilken en annans andliga meddelande
banar sig väg genom de hjelpmedel, som vi nu lärt
känna. Du tänkte säkert på mensklighetens ande, och
till honom förer den väg, vid hvars början du fann
de begge lumpsamlande gossarne, och som i morgon,
om du vill, skall för dig afslutas i bokhandeln.»
«0m jag vill det? Huru kan du sätta det i fråga,
^August? Jag vill mera än det. Jag skulle gerna vilja
se, huru stilarne gjutas. Det skulle visserligen
vara ett steg tillbaka, ty det borde egentligen hafva
’föregått det, vi i dag tagit. Jag skulle högst gerna
vilja se, huru dessa andens små tjenare skapas, af
hvilka 90,000 väga blott en centner. Men låtom oss nu
gå. - Jag tackar er alla. Dessa begge tryckta blad
skola för-mig förblifva ett minne af denna lärorika
stund. Isynnerhet skall detta blad, som i så många
olika stilsorter tillropar mig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
