- Project Runeberg -  Utflygter i naturen och hvardagslifvet /
87

(1874) Author: Emil Adolph Rossmässler Translator: Carl Hartman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gräsets skara

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

87

dra. Hos de tre blommorna har det yttre blomfjället,
som är längre och bredare än det inre, en lång och
knäböjd, nedtill vriden borst. De tre ståndarne
och två märkena saknas naturligtvis icke heller här
i hvarje blomma. I toppen af småaxet visar sig på
den håriga blomspindelns sista led ämnet till den
outvecklade fjerde blomman i form af en lancettlik
liten bildning.

Här och der på ängen se vi gräsfläckar, som utmärka
sig genom bladens och de tätt, men kort mjukhåriga
strånas grågröna färg. De utgöras af luddtåteln,
Holcus lanatus. Vippgrenarne äro fore och efter
blomningstiden axlifct hopdragna, men under blomningen
utbredda. I småaxen (6) finna vi, omslutna af de
vanliga två stora skärmfjällen, alltid endast två
blommor, af hvilka blott den nedre har båda slagen
befruktningsorgan, nämligen tre ståndare och ett
fruktämne med två märken; den öfre deremot har blott
de tre ståndarne och kan följaktligen icke sätta
frö. Denna öfre ofruktsamma blommas yttre blomfjäll
har en liten, inåt krökt borst.

Men vi få icke förgäta att uppsöka vårbrodden, An«
tkoxanthum odoratum, hvilken kanske ensam vi hafva
att tacka för höets angenäma doft, ehuru många
landtbrukare påstå, att nötboskapen icke tycker om
oblandad vårbrodd, huru angenäm den såsom krydda i
höet än torde vara förv dem.» Vi tycka icke heller om
att förtära kanel eller peppar ensamma för sig. Länge
behöfva vi icke söka, ty vårbrodden saknas icke på
någon äng. De mycket fina, knappt mer än fotehöga
stråna bära i spetsen en axlikt hopdragen vippa, som
i någon mån liknar ett litet sädesaxj Jemte vällukten
har detta gräs den egendomligheten, att den mellersta
af de tre blommor, som vanligen finnas i småaxet,
i stället för de vanliga tre ståndarne endast har två
jemte ovanligt långa märken (7). De båda sidoblommorna
äro ofullständiga och sakna befruktningsdelar. För
öfrigt luktar en frisk vårbroddsqvast lika litet, söm
, nyss plockad myska (Aspe-rula Odorato), Hjos begge
utvecklar sig vällukten först sedan växten torkat.

: ;Högt öfver björnbärsbusken der vid ängens gräns
mot skp-gea böja sig spensliga strån, bärande stora
slaka vippor. De .tillhöra knylhafren, Arrhenaiherum
avenaceum, hvilken äfven en gång såsom fodergräs
varit mycket omtalad. Den Ansågs

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:40:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/utflygt/0095.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free