- Project Runeberg -  Utflygter i naturen och hvardagslifvet /
92

(1874) Author: Emil Adolph Rossmässler Translator: Carl Hartman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gräsets skara - Växternas grönska

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

92

Det är två olika saker, då lien rasslande genomfar
sädesfältet och i långa strängar nedlägger de torra,
korntunga stråna, som icke kunde lefva längre, -
och då skördemannen afmejar en i sin fulla skönhet
prunkande äng samt afskär’millioner unga lifetrådar.

Växternas grönska.

Den gröna färgen är kanske blott derför hoppets
sinnebild, att vi med längtande förhoppning årligen
motse densammes återkomst. Han återvänder just nu,
och det är derför rätta tiden, att i hans små gömslen
-iöka följa denne herrskare i Floras färgdrägt.

Färgernas egendomliga natur uppfattas af oss såsom
ljusföreteelser. Detta beroende af ljuset framträder
hos växternas gröna färg så Mlständigti(.ått en fransk
naturforskare engång till hälften på allvar kallade
^honörn förkroppsligadt solljus.

Det ämne, som i växtriket är den gröna fårgens
upphof, bär det vetenskapliga namnet bladgrönt eller
klorofyll.

Icke allenast den gröna, utan äfven de flesta andra
växt-färger genomtränga hinnan på cellerna, af hvilka
växtkroppen under alla omständigheter är sammanfogad,
men icke på det sätt, som trådarne i tygerna till
våra kläder äro genomträngda af sina färgämnen;
utan färgämnena befinna sig i de allraflesta fall
inneslutna i cellernas inre, hvarest de antingen
simma såsom små korn i cellsaften, * eller äro
upplösta i denna, hvaremot den omgifvande cellhinnan
sjelf är färglös. Nästan endast den bruna färgen,
eller snarare de talrika öfvergångarne från klart
gulbrunt till djupaste svaiébrunt, finnes hos sjelfva
cell-hinnan. Ttterst sällsynt torde det vara, att
denna hinna sjelf är bestämdt grön till färgen.

Denna växtfärgernas plats gör det möjligt att förklara
den grundliga vexling i färg, t. ex. från grönt till
gult eller rödt,

* Detta ord tages här i den vidsträcktaste mening,
som kan gifvas detsamma.

O. a.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:40:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/utflygt/0100.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free