Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stärkelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
110
Stärkelsen har en helt egendomlig kemisk egenskap, som
gör det möjligt, att med lätthet och säkerhet skilja
hvarje enskildt stärkelsekorn i en växtcell från
andra korn af liknande utseende. Det är dess reaktion
på jod, eller, tydligare sagdt, jjflss förhållande
i beröring med jod. Jod är ett af de vidpass 60
enkla ämnena och löser sig något i vatten, men lätt
i alkohol till en mörkt brungul vätska. Tillsätter
man litet af en utspädd jodlösning till stärkelse,
så färgas denna derigenom ögonblickligt blå, hvaremot
samma lösning åt de flesta andra ämnen, t. ex. vår
hud, endast meddelar sin egen brungula färg.
I växtriket är stärkelsen ett vida utbredt ämne och
sannolikt öfverallt att anse som en öfvergångsform,
hvilken de af växten upptagna näringsämnena antaga,
för att senare återigen upplösas, förändras och
användas till näring. Vi finna derför stärkelsen
företrädesvis i de delar af växten, från hvilka en
synnerligt liflig nybildnings-verksamhet utgår. Detta
gäller, såsom allmänt bekant är, om många växters
frön, ehuru det älven gif^.es växter, i hvilkas
frön en sådan reservnäring mindre har formen af
stärkelse, än af andra kemiska föreningar. Roffrön,
bokfrön och andra oljerika frön hafva stärkelse till
större eller mindre del ersatt af fet olja, hvilken
likasom stärkelsen tjenar till den unga plantans
första näring.
I många växters rötter och stjelkknölar finnas storar
förråd af stärkelse, som här spelar samma roll som
i fröna, d. v. s. tjenar till näring för nybildade
delar. Vid tiden för potates-upptagningen kunna vi
lätt se detta, ty om man försigtigt upptager ett
potatesstånd, så träffar man ofta jemte de friska
knö-larne äfven den gamla sättpotatisen, ur hvilken
hela ståndet utvecklat sig. Till det yttre är denna
ofta ännu ganska väl bibehållen, men undersöker
man dess cellväf något närmare, så finner man, att
all stärkelse derur försvunnit, såsom naturligt är,
då den har åtgått till potatesståndets första näring.
I märgen och märgstrålarne hos alla stambildningar,
som öfvervintra, från de spädaste till de gröfsta,
finnes, särdeles från senhösten till uppvaknandet
om våren, alltid ett stort förråd af stärkelse, som
genom saftströmningen om våren försättes i tjenligt
skick att befordra nya bildningar. Isynnerhet är
den märglika cellväfven i många palmarter rik på
stärkelse. Sålunda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
