- Project Runeberg -  Utflygter i naturen och hvardagslifvet /
133

(1874) Author: Emil Adolph Rossmässler Translator: Carl Hartman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Huru och efter hvilken plan bygger snäckan sitt skal?

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

133

olika beskaffenhet kan man rätt ofta bäst känna
igen husets invånare, d. v. s. hvad art, snäckan
tillhör. De utgöras till det mesta af porslinslikt
glänsande små veck, skifvor, tänder, knölar och
dylikt. Endast några få arter underlåta att gifva sina
hus en sådan bestämd afslutning, så att man mången
gång hos dem ej så noga vet, om man har ett fullt
utväxt eller ett ännu icke färdigt skal för sig.

Vi hafva nu slutligen äfven att taga kännedom om
snäckhusets dörr. I afseende på denna kan man skilja
mellan en egentlig dörr och ett tillfälligt stängsel,
som ofta utgöres af blott ett förhänge.

Nästan alla landsnäckor draga sig, särdeles vid
het och torr väderlek, djupare in i sitt skal,
för att hvila ut, och tillsluta derefter skalets
mynning med en dels tunn och genomskinlig, dels mera
tät, papperslik eller af kalksalter genomstöpt,
tillhårdnande slemhinna, som de utspänna antingen
längst fram vid munsömmen eller litet längre
in och sedermera åter bortstöta, när de krypa
fram. Framför allt tillsluta de skalen på detta sätt,
sedan de dragit sig undan i vinterqvarter. Den stora
vingårdsnäckan, Helix pomatia, gör sig ett tjockt och
fast, kalkartadt vinterlock. Många arter uppsätta 3
eller 4 papperslika lock innanför hvarandra, så att
de få hvila bakom ett flerdubbelt stängsel.

Men af vida större intresse äro de egentliga dörrarne
eller locken, såsom vetenskapen benämner dem, hvilka
utgöra en väsendtlig och varaktig del af skalet och
just genom sin närvaro göra dessa till ett litet
boningshus, ty utan dem äro skalen mer att anse
som ett pansar eller, såsom man stundom äfven gör,
som ett yttre skelett.

Snäckor med lock medföra redan ur moderlifvet eller
ägget det lock, som tillhör deras lilla skal. Men
det är hvarken då eller sedan medelst något gångjern
eller någon dörrhake rörligt fästadt vid skalet, utan
fastväxt vid öfre sidan af bakre ändan på djurets fot
samt tillsluter, då djuret drager sig in i skalet,
dettas mynning på samma sätt, som locket i de bekanta
näfversnusdosorna.

Hos våra snäckor med lock, både de som lefva i vatten
och på land, tillsluter alltid locket mynningen
fullkomligt. Loc-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:40:36 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/utflygt/0141.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free