Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Barkborren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
139
Granbarkborrens kroppöform är i det allranärmaste
cylindrisk, och framdelen eller halsskölden är
ovanligt lång i förhållande till kroppens bakre
del, bakkroppen, som på öfre sidan betäckes af
skalvingarne. Det lilla klotrunda hufvudet är
ofvanifrån knappt synbart, ty det är djupt insänkt i
den hvälfda halsskölden och starkt nedböjdt, hvarför
man äfven kallat dessa insekter kapuchongskalbaggar.
På hufvudet sitta; utom de små tånglika tuggverktygen,
sådana som alla skalbaggar hafva dem, och de små runda
ögonen, tvenne korta spröt, hvilkas ändled slutar
med en ägg-fonnig klubba (fig. 5). Det säkraste
kännetecknet på granbarkborren ligger likväl i
skalvingarne. Dessa äro i den bakre tredjedelen
likasom afnötta eller rättare urskurna, så- att en
halfcirkelformig urgröpning eller fördjupning uppstår,
som i kanten har tre små tänder på hvardera vingen.
Denna lilla skalbagge genomgår sin förvandling i
granen, sedan denna redan växt ut till träd. Vi
vilja följa denna vår mägtiga, lilla fiendes
utvecklingsgång genom alla perioder af hans lif.
’
I slutet af April eller senare, i allmänhet så
snart varmt vårväder inträffar, lemnar han sitt
vintergömställe och borrar sig genom barken på en
gran in till veden. Ett för oss, med våra gröfre
sinnen, ofattligt fint väderkorn leder honom dervid
företrädesvis till sådana granar, som af någon
-anledning blifvit sjukliga, vare sig att marken är
vattensjuk, eller att de varit för* mycket utsatte för
solen, eller att ihållande stormar kommit deras rötter
att lossna. Vanligen finner man barkborr-kolo? nierna
ungefår från ett par alnars höjd öfverallt derofvan i
stammen till några alnar från öfversta spetsen. Så
snart hålet, der lian trängt in, hvilket har
fullkomligt samma vidd som skalbaggens tjocklek,
blifvit borradt, gnages en liten rundad kammare i
det inre barklagret och merendels äfven något insänkt
i yttersta vedlagret. Hittills synes hannen biträda
honan vid anläggandet af familjboningen. Men härefter
arbetar^ hon ensam vidare. Hon gnagej från nyssnäinnde
kammare antingen uppåt eller nedåt en enkel’gång eller
en delad, som till ena hälften går uppåt, till den
andra nedåt, och är lagom bi-ed för att en skalbagge
må kunna röra sig deruti, men icke så bred, att han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
