Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Barkborren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
140
der kan vända sig; följaktligen mågte skalbaggen,
då han återvänder till borrhålet, krypa
baklänges.. Modergångarne, såsom man benämner
dessa huvudgångar, samt midtelkammaren befrias
omsorgsfullt från allt borrmjöl, hvilket utskaffas
genonx det ursprungliga borrhålet, så att det
genom sin tegelröda färg, då det fastnar i
den yttre barkens ojemnheter, för forstmannens
uppmärksamma, öga förråder den dolda fienden. Nu är
det råd-ligast att göra ödet en fråga, d.
v. s. att i sådana skogsbestånd, hvarest det här
och der på stammarnes bark klibbande * eller vid
deras fot liggande färska borrmjölet vittnar om
skalbaggens närvaro, utlägga så kallade fångträd.
Man fäller några granstammar, afqvistar och toppar
dem, och emedan dessa stammar, så länge de äro
färska, utgöra ett särdeles passande tillhåll för
barkborrarne under deras utveckling, så borra
dessa 4 snart hellre in sig i dessa stammar,
än i de på rot stående och * derför friskare träden,
hvarvid deras mängd kommer att utvisa, huruvida
redan fara för skogsbeståndet är förhanden eller
ej. Vi återvända nu till skalbaggarne, särdeles
till honan, ty hannen har sannolikt redan dött
straxt efter parningen. Honskalbaggen lägger
’nu inemot 50-80, mjölkblåaktigt genomskinliga ägg,
af vallmofröns * storlek. För hvart och ett gnager
hon än på högra än på venstra sidan af modergången
en liten grop, som hon sedan betäcker med mycket
fint borrmjöl. Sedan honan på detta sätt
dragit försorg om sin afkomma, är det sannolikt att
äfven hon snart dör. Vi finna således, att det
icke är skalbaggarne sjelfva, som så väsendtligt
skada träden, utan detta göra de små, efter ungefär
8 dagar utkläckta, hvita, masklika larverna.
Dessa gnaga sig nämligen nu larvgångar mer eller
mindre . rätvinkligt mot modergången, således i vågrät
rigtning, då trädet står upprätt. Hvarje larv har
sin egen gång, som blifver allt vidare, ju mera
larven sjelf tillväxer i storlek. Endast ytterst
sällan beröra två närgränsande larvgångar hvarandra
i någon punkt, men genomkorsa hvarandra aldrig.
Det tyckes derför, som om larverna kunde höra sina
grannar gnaga eller på annat sätt förnimma deras
närhet, så att de kunna gå ur vägen för hvarandras
kanalbyggnader. Om i följd af skal-baggarnes
stora mängd under barken modergångarne blifva anlagda
alltför nära hvarandra, så hindrar detta vanligen
de lar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
