Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjellväxterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dagliga plötsliga temperaturvexlingen,
vegetationstidens korthet, det långvariga
trycket af snön, som hindrar dem att skjuta
mycket i höjden och ganska ofta håller särdeles
deras blad på en låg utvecklingsgrad. Ja, vi
må icke inbilla oss, att vi redan säkert veta,
hvarför fjelljettarne på sina klippskuldror endast
bära dvergar, men tvärtom våra bergdvergar bära
växtjettar.
Hafva vi nu förberedt vårt öga på
ett besök i fjellväxternas rike, så börja vi
vår bergvandring. Är det alperna, som vårt
besök gäller, så går vägen länge genom saftiga
bokskogar, till hvilka granen sällar sig, i början
lika ståtlig och fullkomlig, som granen i
våra lägre bergstrakter, men sedan allt mera
väderbiten och förkrympt, ju högre vi finna den.
Efter henne följer bergtallen och sedan dverg-enen
och ändtligen se vi de branta fjellväggarne i
skenbar nakenhet resa sig i den klara, alla afstånd
förkortande fjelluften och skimrande i färger, som
vi skulle vara benägna att tillskrifva bergarternas
olika beskaffenhet. Blott här och der står
ännu såsom en qvarlefra ur den gråa forntiden, då
äfven här uppe skog frodades, en dyster cedertall
eller ett lärkträd midt ibland fjellväxternas till
marken tätt sig smygande skara. Är det åter Sveriges
fjellar, vi ämna bestiga, så veta vi på förhand,
att i deras närhet ingen bokskog grönskar och
att vi ej heller högre upp finna någon bergtall,
cedertall eller lärkträd; här leder vägen genom
skogar af gran och vanlig tall, af hvilka granen
först öfvergifver oss på vandringen uppåt, och
derefter äfven tallen af löses af björk; men denna
björk är så olik den vi i landets lägre delar från
barndomen lärt känna, att vi knappt kunna inse,
att det är samma art, I stället för våra skogars
raka, resliga björk med silfvef-hvit barkyta
och långa vidjelika hängande qvistar, få vi
här skåda honom i skepnaden af ett lågväxt träd med
krokig stam, korta knotiga grenar och askgrå,
ofta nästan svart bark, allt troligen en verkan af de
kalla fjellvindarne. Detta träd är det likväl icke,
som man förstår under ri&mnet dvergbjörk, ty denna
är endast en sällan alnshög buske, med nagelstora,
nästan cirkelrunda blad, som jemte fjellviden och,
likasom på alperna, dverg-enen täcker marken på stora
vidder ofvan trädgränsen.
När vi på ena eller andra hållet för första
gången befinna oss midt ibland fjellväxterna,
känna vi oss i hög grad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
