Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjellväxterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
överraskade af dessa växters alldeles egendomliga
habitus, hvartill vi förut icke sett något motstycke,
ty äfven den förut vidrörda omständigheten, att många
sandväxter äro fjellväxternas motbilder, är blott
i viss grad rigtig, emedan dessa motbilder likväl
sakna en sina förebilders karakter, nämligen den,
som isynnerhet den första af våra tre afbildningar
åskådliggör.
Likasom öfverallt inom de lefvande varelsernas
verld af former än mer än mindre påtagligt talrika
öfvergångar sammanlänka de från hvarandra sträfvande
motsatserna, så uppträder icke heller fjellväxternas
karakter plötsligt på en viss höjdgrad, åtminstone
icke allmänt. Först då vi kommit nära snögränsen,
se vi endast fjellväxter i deras karakteristiska
utpregling. Der sammankrympa sjelfva videbuskarne
till dvergar, och vi måste upprycka en hel videbuske
emedan den’ är för liten, att vi deraf skulle kunna
bryta en qvist ens för en miniatyrbukett. Här kan det
hända oss, att vi tycka oss vandra på en betesmark
med lågväxt gräs, och då vi se efter, så igenkänner
äfven ett häruppe ovant öga de omisskänliga videbladen
hos det örtartade videt, Salix herbacea. För hvarje
steg täcker vår fot ett litet, föga mer än tumshögt
videsnår.
Den växt, på hvilken vi, när fråga är om alpernas
växtverld, först tänka, alprosen, har likaså litet
fjellväxternas karakter hos sig utpreglad, som hon –
hvilket vi veta – är någon ros. Hon går icke heller
upp till de isiga höjder, der de högre växternas lif
har sin gräns, utan håller sig under 7000-7600 fots
höjd öfver hafvet och väljer sig der på tillräckligt
genomfuktad grund en på mylla rik jordmån. Hon utgör
en liten buske, som nedstiger ända till 2000 fots
höjd, och der kan blifva ända till 2 fot hög. Men
detta är blott den ena af alpernas två arter, den
hårfga alprosen, Rhododendron hirsutum; hvaremot den
andra, den rostbruna alprosen, Rh. ferrugineum, icke
gerna blifver mer än fotshög och sällan nedstiger
till 3000 f. öfver hafvet. Den nordiska alprosen,
Rh. lapponicum, i Skandinaviens högre fjell, höjer
sig blott en eller två tum öfver marken.
Der den förstnämnda alprosen bekläder stora ytor, gör
hon, om hon icke står i blomma, nästan samma intryck
som ett med lingon- eller blåbärsris betäckt fält i
våra skogsbygder. Men,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
