- Project Runeberg -  Utflygter i naturen och hvardagslifvet /
183

(1874) Author: Emil Adolph Rossmässler Translator: Carl Hartman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bläckfisken

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

183

rätt mycket liknar en papegojnäbb. Tungan gör,
att dessa djur, oaktadt olikheten i öfrigt, likväl
bestämdt höra nära tillsammans mecf snäckorna, ty
hon har likadana prydliga små hakar, som hos dessa.

Vår afbildade art hör till den ordning, som har endast
två gälar. Denna ordning utmärker sig for många
egendomligheter, samt indelas ånyo i åttafotade^
oktopoder, och tiofotade, dekapoder. Till de förra
hör den afbildade arten. Alla de tvågälade slägtena
hafva i lefvern en blåsa, som innesluter en körtel,
hvarutur afsöndras en vanligen svart eller brun,
hos några likväl äfven mjölkhvit vätska. Denna är
det, som förskaffat djuren namnet bläckfiskar, och
blåsan kallas b l ficksäck e n. Bläckfiskarne söka
att göra sig osynliga för en förföljande fiende,
kanske tillika oåtkomliga och onjutbara, derigenom
att de spruta från sig denna saft och dermed färga
vattnet rundtomkring - en användning af bläcket,
som äfven torde förekomma hos visst annat folk.

Af bläckfiskarnes saft beredes den bekanta bruna
målarfärg, som heter Sepia, och man har tillochmed i
förstenade bläckfiskar funnit bläcksäckens innehåll
så väl bibehållet, att man kunnat måla med det
Utom bläcksäcken, som finnes hos både de åtta-
och tiofotade bläckfiskarne, hafva de tiofotade
invärtes under rygghuden en antydan till skal, på
samma sätt som händelsen är med några af våra vanliga
sniglar. Det utgöres af en merendels tunglik, kalk-
eller hornartad skifva, som är oss alla bekant under
de mycket oegentliga benämningarne hvitt fiskben
eller hvalfiskfjäll, Os sepice, och härstammar från
den vanliga Sepian, Sepia officinalis. I likhet med
många andra naturalster - troligen ofta blott för
deras ovanliga utseendes eller ursprungs skull - blef
äfven denna ryggsköld, som Sepian bär under huden,
fordom berömd för sin läkedomskraft, ehuru den nu
nedsjunkit till- rangen af tand- och rader-pulver. %

En af hufvudfotingarnes, både de åtta- och tiofotades,
anmärkningsvärdaste egenskaper är förmågan att efter
behag eller snarare i följd af yttre retning förändra
hudens fårg, hvari de vida öfverträffa den annars
just för samma egenskaper beryktade och till ordspråk
blifna kameleonten. Efter döden se nästan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:40:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/utflygt/0191.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free