Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bläckfisken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
185
Detta är emellertid säkerligen endast fabler. Inom
vetenskapen brukas namnet polyp äfVen såsom
ordningsnamn för de korallbyggande djuren, hvarjemte
läkedomskonsten kallar vissa sjukliga utväxter i
menniskokroppens inre polyper.
Vissa slägten och arter af dessa djur hålla sig
tillsammans i större antal och fångas derför
med lätthet; andra lefva enstaka på hafsbottnen
i klippornas vinklar och vrår; till dessa hör
den afbildade arten. Många simma pilsnabbt fram
och tillbaka, med tillhjelp än af armarne, än af
hudfenorne på bakkroppens sidor. Några sägas äfven,
likt flygfiskarne, kunna springa upp till flere fots
töjd öfver hafsytan, hvarvid de stundom skola fallit
ned på skeppsdäck.
Den afbildade arten hör icke till de lifligare och
viga na-turerne inom denna märkvärdiga djurklass, och
vi kunna nu, utan att le, hos denna icke förmoda annat
än ett betänksamt och trögt väsende, hvilket äfven
bekräftas af Smith1 s skildring. ’Djuret sitter helst
hopkrupet som en groda i vinkeln af ett klippstycke,
fastsuget på sin plats medelst sugvårtorna på de
långa armarne, som det sträckt ut under sig. Dess
sätt att gå erinrar mycket om en spindel, hvadan
det engelska namnet hafs-spindel (sea-spider) är
ganska betecknande. Om dagen höll djuret ögonen
halft tillslutna, hvaremot det om natten hade dem
vidöppna. Så gjorde det äfven när det blef stördt,
hvilket således låter oss antaga närvaron af en rätt
utbildad ögonlocksapparat, hvilken, såsom bekant är,
saknas hos fiskarne, som icke kunna tillsluta sina
ögon.’
Tyvärr hade Smith icke länge tillfälle att göra sina
iakttagelser på djuret, ty en dag då han hade gått
ut för att hemta friskt hafsvatten åt detsamma, fann
han det vid återkomsten hafva hoppat ut ur kärlet,
hvari det förvarades, och liggande så illa skadadt
på golfvet, att det snart derefter dog. Vi tro gerna
hans ord, att han var ’ganska ledsen’ deröfver, ty
det besynnerliga djurets djupsinniga öga har äfven
tillvunnit sig vår sympati, om denna ock haft en
någon satirisk anstrykning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
