Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vild skog och skogsplantering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
201
i vägen för trädplantering, samt att skogsodlaren
härvid är så till vida sämre lottad än åkerbrukaren,
att han icke såsom denne kan förbättra sina ofantliga
odlingsvidder genom gödsling och andra förarbeten,
och i detta afseende ligger åtminstone någon sanning
i folktron, att skogen växer af sig sjelf.
Hvad forstmannen å sin sida kan lägga till detta
’af sig öjelf, för att göra sina odlingar kraftiga
och påskynda deras tillvält, det är himmelsvidt
skiljaktigt från det, som härvid tillhör jordbrukaren,
och skulle öfverraska många bland mina läsare, om vi
nu kunde taga kännedom derom. Här må blott erinras
derom, att forstmannen alltid har att göra med långa
tidrymder, hvarigenom bana åtgöranden blifva utsatta
för många tillfälligheter, och resultaten ofta låta
länge vänta på sig. Ofta uteblifva dessa i åratal och
i årtionden, eller utfalla de alldeles mot förväntan,
eller visa de sig först så sent, att forstmannens
otålighet, rättfärdigad genom den enda hittills vunna
erfarenheten, förledt honom att tillgripa nya mått
och steg, hvilka nu ställa sig hinderligt i vägen
för det ursprungligen åsyftade resultatet, då detta
likväl ändtligen följer.
Skogsodling är i sjelfva verket ett storartadt
tålamodsspel; forstmannen har naturen till
sin motspelare, och begge göra gina betänksamma
schackdrag; ja, så betänksamma äro de, att forstmannen
ofta hinner dö, innan motspelaren svarat med ett
afgörande motdrag.
Skogsvännen tänker sig vanligen saken helt
annorlunda. Möter han den grönklädde mannen i dennes
vidsträckta, af fog-larnes morgonsång genljudande
revier, så har han knappt någon aning derom, att under
den gröna rocken hjertat kanske klappar af oro för
sina skyddslingar, att mannen kanske just nu grubblar,
.så att hufvudet kunde spricka, öfver orsaken till
att den der ungskogen af gran plötsligt slutat upp
att växa, ehuru dess trefnad i tio år just utgjort
hans glädje. Så stå tvenne män bredvid hvarandra,
begge se samma sak, begge älska samma sak, men den
ene kallar Och uppfattar den såsom skog, den andre
betraktar och är bekymrad för sin först.
Likaså kan det inträffa, att en gammal forstman,
som redan har sett hela sitt revier förvandlas, med
ett deltagande leende följer landskapsmålarens steg,
der denne ströfvar omkring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
